Vad firar vi på Nationaldagen?
En gång i tiden har vi nog firat dagen som vår hemortsrätt i det land vi betraktat som vårt med fasta gränser och en folklig kultur. Det har funnits en slags nationalromantik i varje land. Men ett lands självförhärligande förnekar alltid den kristna grunden för varje människa enskilt och varje folk för sig. Erkänner man inte den övernationella solidariteten mellan människor som alla har en gemensam Fader och en enda Återlösare i Jesus Kristus är man på väg mot en ny hedendom och en ny våldsbejakande terrorgemenskap. Vapeninnehav och pengar åsidosätter rättvisan och det gemensamma goda. Vad firar vi alltså egentligen? De moderna nationalstaterna uppstod på 1500-talet med gränsdragningar och ofta kungligt envälde. Det viktiga var att skilja sig från andra. Men det går inte på djupet som förr. Kommunikation mellan människor av olika ursprung och språk har internationaliserats och vi känner större gemenskap med folk utanför gränserna än innanför. Ett värdigt firande av en nationaldag kan då bara vara öppet för en gemenskap mellan nationer och folk. Vi behöver akta oss för nya kontrollsystem i händerna på korrupta makthavare. Varje nation kan och bör bidra med de goda resurser varje nation förfogar över. Kyrkan som sådan är en sådan byggnad som enar och reser upp det som fallit. Katedralen Notre Dame i Paris kan tjäna som illustration till det som i alla kriser består, den kristna katolska gemenskapen. Katedralen brann och var nära att störta samman till oigenkännlighet. Samma sak kan hända med våra nationer idag om vi inte ser dem som enade med samma mål.
Katolska kyrkans enhet mellan stift i olika kulturer har gett en grund för hela det västerländska samhället. Splittringar, förstatligade av Kyrkan och antikyrkliga revolutioner har inte gett Europa och västvärlden en ny oberoende grund för samhället. Vad krävs då för att lyckas? Hur kunde Europa byggas upp igen efter två förödande världskrig? Tro, hopp och osjälviskt ansvarstagande är de enda svaren. Men hur axlar vi ansvaret idag? Vad för slags nationaldagsfirande är rätt firande?
Om staterna hade ett katolskt format samvete kunde de rannsaka sitt kollektiva samvete med hjälp av Mosebok 5:8,14 som vi läser på söndag till högtiden Kristi Kropp och Blod: ”Genom Mose påminde Gud sitt folk att ”de skulle hålla hans bud så att de vandrade hans vägar och fruktade honom”. Han varnade dem för högmodet: ”Akta dig för att i högmod glömma Herren din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret”.
Ja, friheten är värd att försvara och ge sitt liv för. Den är starkare än ondskans mörker och meningslöshet. Låt oss fira vår svenska nationaldag som en födelsedag. Varje nation är som ett barn som gläder alla men som kräver mycket av oss som är ansvariga för dess framtid.
diakon Göran Fäldt
