Kära bröder och systrar, ”Men när tiden var inne sände Gud sin Son, född av en kvinna och född att stå under lagen” (Gal 4:4). Så börjar andra läsningen i dag. Ingen visste då när tiden var inne för att löftet om en Frälsare skulle uppfyllas. Folket levde i tron, de väntade, de hoppades som Syméon och Hanna i templet, de läste och hörde profeterna läsas, de vände sig till de skriftlärda rabbinerna, de undrade, ”fader, när kommer Han?”
Överlåtna och burna av Marias förbön. Vad gör kyrkan på årets första dag? – Hon firar sin Herres moder. Det kan förvåna. I äldre svenska almanackor stod det på denna dag: ”Giv, o Jesu, fröjd och lycka!” Var inte det en starkare bön? På sätt och vis, men tänker vi efter så är det ingen motsättning. Tvärtom! Maria är sin Sons bästa medhjälpare. Hon förmedlar hans kraft. Maria har skänkt oss Frälsaren, livets upphovsman, som vi bad i kollektbönen.