Kortpredikan 6 april 2024
Apg 4: 13-21; Ps 118: 1, 14-21; Mark 16: 9-15
De äldste och skriftlärda kan inte förneka att ett märkligt underverk har skett genom Petrus och Johannes. De förbjuder de två apostlarna att tala mera ”i det namnet”.
De ”enkla och olärda” apostlarna svarar då de den prästerliga och teologiska auktoriteten: ”Tänk efter själva om det är rätt inför Gud att lyda er mer än honom”.
”Tänk efter själva”. Det vanliga argumentet som apostlarna hänvisar till är Skrifterna. Men här hänvisar de också till något i människan, något i varje människa som inser att sanning och rätt inte får manipuleras av människor.
Det förnedrar människan och skadar samhällsgemenskapen. Människan vet, när hon tänker efter, att hon har ett samvete som hon är skyldig att lyda.
FN:s stadgar om de mänskliga rättigheterna har sin inspiration av den eftertanke som Petrus och Johannes hänvisade de skriftlärda till.
Det utesluter inte att staten måste utöva makt. Främst för att begränsa och förhindra orätt och övervåld. Men makten är underordnad sanningen och rätten, det katolsk tradition kallar ”den naturliga lagen”.
När de som har makten sätter sig över denna lag skadar de därmed sin egen auktoritet. Ett sådant ”självskadebeteende” växer fram när man talar om ”rätten” till abort och att själv avsluta sitt liv.
Det gäller också den enskilde i hans inre urskiljning mellan de egna tankarna och det samvete som talar inom henne. Samvetet är något mera och högre än människan själv. Också i vårt inre måste vi lyda Gud mer än människor.
Jesus kallar sig själv sanningen. Men han vädjade också till det samvete och den frihet som Gud har gett människan. Hon är ju skapad till Guds avbild. Han säger: ”Den som är av sanningen han hör min röst.”
Sanningen skall ”förkunnas för hela skapelsen”. På den yttersta dagen skall denna sanning döma levande och döda.
Då skall det klargöras vem som avvisade sanningen och följde den egna viljan, och vem som hörde sanningen och följde den.
CS Lewis säger att på den dagen klargörs att det bara finns två slags människor, de som säger till Gud: ”Ske din vilja” och de till vilka Gud tvingas säga: ”Ske din vilja”.
pater Ingmar Svanteson
