Kortpredikan 4 april 2024
Apg 3: 11-26; Ps 8: 2a, 5-9; Luk 24: 35-48
”Ni skall vittna om allt detta.”
Samme Lukas som i sitt evangelium förmedlar denna befallning till lärjungarna berättar i sitt andra verk, Apostlagärningarna, hur folket skockades kring Petrus och Johannes, när dessa botat den lame mannen vid templets ingång.
Petrus klargör vad det är som har hänt. Det är inte ”vår kraft eller fromhet som fick mannen att gå. Nej, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud har förhärligat sin tjänare Jesus”.
Hans ord är teologiskt fullmatade. Först anknyter han till sina judiska lyssnares tro. Det är deras tro som bekräftas och fullbordas genom det som hänt med Jesus.
Jesus säger detsamma, och ännu tydligare. Gamla Testamentet har hela tiden handlat om honom: ”Allt måste uppfyllas som står skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna”.
Det var denna innebörd de monastiska fäderna sökte. Origenes måste ha sett sitt arbete med skrifterna som en lydnad för detta ord: ”Ni skall vittna om allt detta”.
För lärjungarna bekräftas det av hans konkreta närvaro. ”Plötsligt stod han mitt ibland dem och hälsade dem: Frid över er!”
För oss klargörs det när Jesus öppnar våra sinnen så att vi kan förstå skrifterna.
Kyrkan har integrerat detta i hela sitt liv. Hon lyssnar för att förstå Jesu närvaro i skrifterna och därmed upptäcka hans närvaro i deras liv.
Den åttonde psalmen beskriver hur det går till: ”Du satte honom till herre över dina händers verk, allting lade du under hans fötter.”
Det börjar i hjärtat, där Guds ord formar och upplyser våra tankar. Det fortsätter när de onda tankarna läggs under Kristi fötter.
Det är ett större under att övervinna bedrövelse och svårmod än att bota en annan människas kroppsliga sjukdom (Cassianus).
Det hela är koncentrerat i den heliga eukaristin där vi först lyssnar till Skrifterna för att kunna se, smaka och förvandlas.
”Ni skall vittna om allt detta.”
pater Ingmar Svanteson
