Predikan 2 Påsksöndagen 2024

Predikan 2 Påsksöndagen 2024

Barmhärtighetens söndag

Apg 4: 32-35; Ps 118; 1 Joh 5: 1-6; Joh 20: 19-31

Kära bröder och systrar,

Barmhärtighetens söndag den Andra Påsksöndagen är en dag under året då Guds barmhärtighet öppnar sina portar och låter förlåtelse för svåra synder strömma över alla djupt ångerfulla hjärtan. Vi får tro och lita på att Guds förlåtande barmhärtighet fullständigt saknar gränser.

Det får oss att inse att våra onda gärningar, som av Guds rättvisa kan förlåtas om vi ångrar dem och erkänner vår skuld, bara överträffas av den gudomliga kärleken.

När vi själva som människor förfäras och skriker av fasa för grymheter som begås av människa mot människa, chockeras vi först av tanken att dessa onda gärningar kan förlåtas. Det är det onda som orsakar fruktansvärt lidande, det är blindheten för lidandet som upprör oss och kan hota att driva oss till förtvivlan.

När Jesus just i dessa svåraste fall vädjar till oss att ändå tro på Hans förlåtelse och vilja att läka våra själsliga blödande sår som synderna öppnat, då inser vi vem Gud är och vad Gud vill göra för att besegra lidandet och döden.

Gud i mänsklig gestalt, Jesus, fastspikad på ett kors av trä, tar på sig det onda och lidandet i en gottgörelsehandling vi själva aldrig kan utföra.

Kristi uppståndelse, den Uppståndelse som Fadern och Anden är fullständigt förenade med, är det uppenbarade beviset för Guds totala frälsningsvilja. Dödssyndernas straff är som vi förstår genom Skriften ett ändlöst levande helvete, alltså ett fruktansvärt lidande som dödssynderna är upphov till. Vi varken kan eller får avvisa helvetets existens. Det finns också skäl att acceptera det. Om inte helvetet fanns skulle vi som syndiga människor vara likgiltiga, cyniska och högmodiga. Varför skulle vi överhuvudtaget eftersträva att bli bättre människor?

Guds gränslösa medlidande och kärlek till sina skapade varelser, som är kronan i hela skapelsen, är för oss ofattbart eftersom vi erkänner att våra mordiska tankar och vår ondska kräver straff. Vi inser att bara Gud själv kan vilja rädda varje människas själ undan de eviga straffen, eftersom Han är kärleken.

När vi genom vårt dop och vår tro kan besegra våra onda böjelser, har vi bara en enda möjlighet att tro att detta ska vara möjligt och det är tron på Jesus Kristus. Tron på Jesus, korsfäst, lidande, död och uppstånden, är det uppenbarade beviset för Guds gränslösa barmhärtighet och kärlek. Sanningen frälser oss.

Vi kan bara överlåta all dom till Honom, vi kan bara tacka Gud för nåden att kunna ångra oss och erkänna vår skuld, stor eller liten, men alltid och bara vår egen, eftersom vi alltid har valet att välja de goda gärningarna framför de onda.

”Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds Son”, frågar S:t Johannes evangelisten och aposteln, som vi hörde i läsningen av ett stycke ur hans första brev idag. Det är den frälsningens sanning som är oss given och som upprepas för oss idag den andra Påsksöndagen som vi får fira som Barmhärtighetens söndag.

Den som möter Jesus, och tror på Hans uppståndelse, kan bara som S:t Tomas tvivlaren utropa, som han, ”Min Herre och min Gud”! När vi ser ”spikhålen i hans händer och kan sticka handen i hans sida” (Joh 20: 25), blir det också vårt rop, vår befrielses rop.

Vi liknar alla Tomas tvivlaren både eftersom Uppståndelsen övergår vårt förstånd och eftersom vi kan uppleva sanningen i hans verkliga Uppståndelse. Även om vi inte bokstavligen kan sticka handen i Jesu sida eller fingret i spikhålen i hans händer, kan vi uppleva sanningen om Uppståndelsen.

Mötet med Gud genom tron och bekännelsen övertygar oss om den gudomliga kärleken och barmhärtigheten. Gud vare lovad i evighet!

Två saker är viktiga och avgörande att komma ihåg idag: Guds barmhärtiga kärlek strömmar alltid ut ur Hans hjärta, inte bara på andra Påsksöndagen, barmhärtighetens söndag, utan alltid. Gud är kärleken.

Det andra är att lita på Gud. Att inte göra det, gör oss skyldiga till allvarlig synd. Vem vill sluta i evigt lidande? Vem? Hur många? Inte vi som tror på Honom i alla fall! Gud är vår Frälsare och den som återlöser våra synder.

Jesus, min Herre och Gud, jag litar på dig! Amen.

diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran Fäldt

 

Göran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han har i många år varit ordförande i Katolska utskottet för äktenskap och familj (KUÄF), som nu heter Familjeutskottet (FU) från nyåret 2023. Diakon Göran fortsätter nu som ledamot men inte som ordförande. 

Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året  förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område.

Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2012 och är för närvarande engagerad i det nordiska familjerådet som utbyter erfarenheter och diskuterar utvecklingen i stiften på familjeområdet.

Som tidigare ordförande i Caritas Jönköping har han ofta haft tillfälle att stödja människor i nödsituationer och kunnat förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Han är inte längre aktiv i Caritas lokala arbete.

Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med artiklar och bloggar i Katolskt Horisont och skriver ibland debattartiklar i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus’ katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982.

Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och har suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.