årgång C

Profeten Mika talar om en avskild boning i skogen, där Gud vak­ar över och vårdar sin hjord. Där skall de få se underbara ting, lik­som när fol­ket drog ut ur Egypten. Han beskriver denna förundran – ”Vem är en sådan Gud som du? – du som förlåter kvar­levan av din arvedel dess missgärning, du skall kasta alla deras syn­der i havets djup.” De får smaka samma trofasthet och outtömliga barmhärtighet som Gud en gång visade Ab­ra­ham och Jakob.

Gästfrihetens hemlighet. Finns det något sätt att mäta ett folks kultur? – Någon kanske räknar antalet nobelpristaga­re. En annan måttstock är att se efter hur vi tar hand om de sva­gaste. Ytterligare en mått­stock är att fråga hur stor gästfrihet vi har. De som kom­mer från ett rikt land blir ofta förvå­na­de över den generösa gästfrihet de möter i fattigare länder. Alla kulturer, vär­da namnet, känns igen på sin beredskap att ta emot och betjäna sina gäster och främlingar.

Profeten Mika går till rätta med sitt folks synder, inte minst sociala övergrepp och orättvisor. ”Ve dessa som tänker ut vad fördärvligt är… dessa som övar våld…” Ett ”mät­­snöre” behövs. Det ge­men­samma livet behöver tydliga grän­ser mellan rätt och fel för att inte ge orättvi­san fritt spel­rum. Nedärvd och beprövad lag måste för­medlas till nästa generation, annars går arvslott och åkrar förlorade.

De monastiska fäderna hänvisar ständigt till detta ord om det skonsamma oket. Det finns som bakgrund till företalet till Bene­dictus regel. Helgonen bekräf­tar det när de utstår allt, men ändå skyndar vidare i ofattbar glädje. Det verkligt mödosamma är den egna mödan, som ändå bara föder vind. Ändå väljer människan oftast denna fåfänga möda.

Profeten berättar hur Guds försyn kan se ut. Det assyris­ka riket hade på 700-talet f.Kr. besegrat det israelitiska Nordriket och ho­tade Jerusa­lem. Herren låter det ske, eftersom folket har avfallit från förbundet. Han använder Assur som verk­tyg. Men Assur grips av högmod och tror sig vara suverän. ”Med min hands kraft har jag utfört detta.” Profe­ten frågar: ”Skall då sågen för­hä­va sig mot honom som sätter den i rörelse?”

”Frukta inte och var inte modfälld i ditt hjärta.” Det är profetens ord till Judas kung Achas, 735 f.Kr. Riket var ho­tat av två mäktiga fiender. Folkets hjärtan skälvde som ”sko­gens träd skälver i vinden”. Kungen sökte efter det bästa militära stö­det.  Politiker spanar efter stöd i opinioner. Vilken konstellation skall vi satsa på? Vart blåser vinden? Vilken fråga kan samla flest rös­ter?

Kan man som benediktin tröttna på Benedictus och hans regel? Ja tyvärr, men då beror det på att man glömt vem han är och vad han förmedlar. Då blir han en staty i historien, vördnadsvärd, men sten­död. Som alla helgon vill han göra oss till Kristi efterföljare. Det märks i hans regel, som är vävd av Guds ord, som är levande. Han visar en väg, och den som följer den, för honom vidgar sig hjärtat.