Bloggar

Guds änglar – den sanna trösten

I tider av sorg och smärta i Moder Kyrkan kan vi förlita oss på de goda änglamakterna som alltid tjänar Gud och uppreser de fallna i kampen mellan gott och ont. Det är Kristi frälsningsverk att Han kommit, inte för att ersätta en fallen värld eller en syndfull mänsklighet med en annan, utan att Han har kommit för att blåsa liv i ”den tynande veken och inte utsläcka den”.

Tankar om att söka Gud

Under det gångna året frågade jag två av mina icke-troende kompisar vad som skulle krävas för att de skulle börja tro på Gud. Förväntansfullt hoppades jag på att de skulle begära bevis som jag skulle kunna ge dem och få dela med mig av det ljus som Herren givit mig. Men till min inte-så-stora förvåning svarade båda två exakt samma sak, nämligen att det skulle krävas något “extremt”, någon typ av uppenbarelse eller mirakel i deras liv för att de skulle börja tro på Gud - vilket är ett absolut rationellt resonemang för någon som inte tror på Gud och som jag antar att jag själv hade haft om jag befann mig i deras situation.

Tankar om att älska

När jag blev riktigt kär för första gången i mitt liv hade jag kunnat skrivit om Wikipedias beskrivning av kärlek om jag hade fått det som ett vad, så säker var jag på att visste vad det ordet innebar. När jag blev förälskad för andra gången i mitt liv och sedan blev ihop för första gången med killen i fråga, trodde jag fortfarande att kärlek var den där varma bubblande känslan i kroppen som Katarina Von Bredow skriver om så bra i hennes ungdomsromaner. Jag var helt övertygande om att det jag kände var kärlek. När det tog slut mellan oss var jag helt förkrossad. Något år senare läste jag Syster Sofies bok om kroppens teologi, boken som jag har tjatat så mycket om i alla mina inlägg här på bloggen, den magiska boken som inte bara förändrade mitt sätt att se på sexualiteten och kroppen, utan som fick mig att inse att jag inte visste var kärlek var och att min första pojkvän som jag hade varit så kär inte alls hade älskats som han förtjänade.

Tankar om lidandets problem

Idag tänkte jag skriva lite om en fråga som gnagt på mig i många år, nämligen den så kallade ondskan. Troende eller icke-troende, så har vi nog alla slagits av frågan: Om Gud verkligen är allsmäktig, allvetande och en kärleksfull Fader, hur kan det då komma sig att ondska finns? Är det inte snarare ett starkt motargument för att Gud inte finns? Som ett av många drabbade av psykisk ohälsa blev lidandets problem en stor existentiell fråga för mig under en längre tid. Älskade Gud inte mig? Eller var Gud inte tillräckligt mäktig för att kunna hjälpa mig? Eller ville Han helt enkelt inte hjälpa mig? Hade jag gjort något fel som inte gjorde mig värdig av hans nåd och barmhärtighet? Straffade Gud mig?

Medicinska behandlingsinsatser och organdonationer – vad säger Kyrkan?

Den medicinska vetenskapen och läkarnas kunnande har under vår tid väsentligt utökat möjligheterna att framgångsrikt behandla sjuka. Det har också inneburit att fler i dag är positiva till organdonation än för några år sedan även om kunskapen inom detta svåra område ibland skiljer sig avsevärt mellan specialisterna själva och mellan vårdpersonal och dem frågan berör. Kunskapsgapet mellan en välutbildad läkarkår och allmänheten är inte alltid lätt att överbrygga även om sjukhusen gör en stor insats genom att förmedla och förklara relevant information.

Potential för det goda

Bibeltexterna denna tredje söndag i fastetiden förbereder oss till ett påskfirande som först av allt kräver fullständig försoning med Gud och en vilja att ta tag i livet på nytt och ”börja på ny kula”, alltså ett radikalt beslut att leva utan ”orenhet eller själviskhet – och inte heller ”bara med vackra men tomma ord”, för att citera episteln (Ef. 5: 3, 6).

Tankar om tjejlägret: kvinnan - Guds mästerverk

Klockan är fem i tre på natten när jag går upp för den branta backen som leder till Marielunds kapell tillsammans med mina två vänner. Förutom isen som knastrar under våra skor råder en total tystnad. Ljuset som strömmar ut från kapellets glasmålningar leder oss fram i mörkret. Se vi går upp till Jerusalem, börjar jag sjunga i mitt huvud utan anledning. Jag inser att det är precis det vi gör. Vi går upp till Jesus.

Reformation – eller revolution? En lokal reflektion efter Lutheråret

Luther diskuteras och utvärderas som aldrig förr, också i mitt kära frikyrkliga Jönköping. Men missar man inte något väsentligt om man inte förstår vad det är som ska ”reformeras”? Var Luther en ensam nytänkare på 1500-talet? Jag kan knappast vara ensam om att tro att det alltså kunnat se helt annorlunda ut i Sverige – utan ”Skuggan från Gustav”. Jag menar förstås Gustav Vasa vars arvfurstendöme innebar att en monarks titel och makt gick i arv till de egna barnen efter monarkens död. Vår äldre Västgötalag valde kung efter föregångarens död, så som det hette: Svear äga konung taga och så vräka. Valet bekräftades sedan vid Mora stenar utanför Uppsala.