Himlen har landat. Mitt i en tid där de flesta blivit blinda och döva för himlen och det eviga livet står kyrka och kloster som vittnesbörd om just det. När detta kloster invigdes utropade en av klostrets vänner: ”Himlen har landat!” Hans glada och frimodiga utrop får en tydlig bekräftelse och förklaring i dagens andra läsning ur Hebreerbrevet. Den klarsynte författaren talar om var vi befinner oss när vi kommit till ett kloster och särskilt till dess heliga mässa. ”Ni har kommit till Sions berg, den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem.” Himlen har landat.
Ödmjukhet – inte att vara svävande om sanningen, utan att leva i sanningen. Kära systrar och bröder i Kristus, Som alla andra riken styrs också Guds rike av lagar. En av de absolut viktigaste beskrivs av dagens läsningar: lagen om ödmjukhet. Den som innebär, som vi hörde av Jesus själv i evangeliet, att den ”som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd”; alltså, för att tala med vår första läsning ur Syraks bok, få ”nåd hos Herren”, del av Guds eviga liv.
Den märkliga ödmjukheten. Hur blir människan lycklig? Hur når hon frid och glädje? Hur övervinner hon sina inre och yttre fiender? Hur når hon målet? Svaret på alla dessa frågor kan samlas i ett enda ord: ödmjukhet. Vi hörde det ur Jesu mun: ”den som ödmjukar sig skall bli upphöjd”. För de första kristna var den ödmjuke Kristus det stora föredömet. De ville bli lika honom som själv hade sagt: ”Ta på er mitt ok och lär av mig som har ett milt och ödmjukt hjärta”. De hade förstått att ödmjukhet ger lärjungen del av Jesu liv, att ödmjukhet är vägen till liv.
Om någon håller upp prideflaggan framför oss och frågar om vi inte vill gå med i paraden, säger oss vår instinkt att vi vill undvika konfrontationen. Det kan bli svårt om man vill provocera oss. Att fly bort uppfattas som nej till pride, att stå kvar uppfattas om ja till pride. Att säga något kan missförstås eller feltolkas.
Kära bröder och systrar, Vi firar inte den helige Augustinus i dag eftersom det är söndag. Men man kan ha honom lite grann i bakhuvudet när man tänker på ödmjukheten som kan sägas vara temat i texterna. Det finns så olika sätt att uppfatta och förstå ödmjukheten, den har flera olika former. Augustinus var varken tystlåten, tillbakadragen eller ”privat” utan i högsta grad offentlig och utåtriktad. Han är en av Kyrkans stora pelare när det gäller teologin och den kateketiska undervisningen.