Kära bröder och systrar, Gud visar oss vägen ”ur vår mänskliga vanmakt genom boten, bönen och barmhärtigheten”, ber Kyrkan denna tredje fastesöndag. Ja, det är verkligen fastetidens ständigt återkommande uppmaning till hela Kyrkan att fatta mod och kraft ur Guds kärlek och eviga godhet. Vi har många utmaningar i dessa tider, både i världen och i Kyrkan. Det gäller bara att inte beklaga sig för mycket utan tänka efter, vad kan jag göra, vad kan vi göra?
Livgivande samtal. En kvinna går ut ur staden. Hon bär på en kruka för att hämta vatten. Vid brunnen händer något som får kvinnan att låta krukan stå och återvända till staden, men nu i ett annat ärende. Hon har gått ut under den heta siestan mitt på dagen för att slippa bli sedd. När hon återvänder söker hon själv upp människorna i staden och berättar frimodigt om vad som hänt henne. Hon smög sig ut med skygghet i blicken, men återvänder som en befriad människa.
Kära bröder och systrar, Jag gläder mig åt att få följa med pater Andrej till en församling där en av mina diakonbröder är i tjänst sedan många år. Kyrkan har vigt sammanlagt kanske 30 gifta män till ständiga diakoner. Vi har alla civila yrken eller har haft sådana tjänster. Diakon Martin och jag är också jämgamla. Han här i S:ta Birgittas katolska församling och jag i S:t Franciskus.
Samtal pågår. En kvinna går ut ur staden. Hon bär på en kruka för att hämta vatten. Vid brunnen händer något som får kvinnan att låta krukan stå och återvända till staden i ett annat ärende. Hon har gått ut under den heta siestan mitt på dagen för att slippa bli sedd. När hon återvänder söker hon själv upp människorna i staden och berättar frimodigt om vad som hänt henne. Hon smög sig ut med skygghet i blicken, men återvänder som en förvandlad människa.
Den Heliga Mässans kollektbön idag beskriver mkt väl vår benägenhet i denna Fastetid i coronavirusets skugga, liksom vårt enda möjliga, existentiellt verkande, svar: ”Gud, ursprung till all kärlek, upphov till allt gott, du visar oss botens, bönens och barmhärtighetens väg ut ur vår mänskliga vanmakt.”
Kära bröder och systrar i fastetidens eftertanke och samvetsrannsakan, Fastetiden är en allvarlig tid för oss alla, var vi än befinner oss på livets väg, den väg som är vår till det eviga livet hos Gud. Förutsättningen är att vi aldrig ger upp den tron, tron på det eviga livet hos Gud. Psaltaren vill inpränta detta hos oss: ”Låt oss falla ner och tillbe, knäböja inför Herren vår Skapare”.