Kära troende i Kristi mysterium, Det vi har gemensamt som gåva från Kristus är ”brödet vi bryter” (1 Kor 10:16) och tar emot som färdkost till det eviga livet som väntar oss. Tillsammans blir vi Kristi kropp (Joh 6:51) i denna världen, på denna sida av slutet av vårt liv. Kristus ger oss liv i överflöd tillsammans med Honom som är Livet, vägen och Sanningen. ”Den som äter av det brödet skall leva i evighet” (Joh 6: 51), säger Frälsaren.
Verklig mat och dryck. Kyrkan firar Kristi kropps och blods högtid som en “oskattbar och förunderlig måltid”, fylld av “Guds oändligt frikostiga välgärningar”, en måltid “full av all ljuvlighet”. (Thomas av Aquino) Men all ljuvlighet bygger på att den är verklig. Från delar av katolska kyrkan kommer rapporter om vacklande tro på Kristi verkliga närvaro i eukaristins bröd och vin. Hur är det hos oss? “Symboliska” omtolkningar sipprar lätt in och tar över. Då bör man heller inte förundras över kyrkans svaghet.
Verklig föda och verklig dryck. Coronaepidemin tvingar oss att tänka efter. Inte bara vilka åtgärder som bör vidtas för att skydda oss och de mest utsatta. Många önskar att det snart kan återgå till det normala igen. Men vad är det normala? Det är ju inte första gången människorna drabbas av epidemier eller liknande farsoter. Och även om dödstalen i vårt land kunde ha varit lägre, och även om vi finner ett effektivt vaccin mot detta virus, så kommer alla ändå att dö av något, förr eller senare. Är det normalt? Varför får människan livet, om det ändå slutar i död?