24:e söndagen "under året" - årgång B

Predikan 24 söndagen under året 2021

Kom till ro, min själ. Vi hörde den maningen i responsoriepsalmen. ”Kom till ro, min själ!” Vem vill inte höra en sådan maning? Alla människor vill leva i frid. Det är så vi är skapade. Men männi­skan har genom arvsynden förlorat sin djupaste ro. Och om hon finner den, tappar hon den lätt på nytt. En äldre översättning lyder: ”Vänd nu åter till din ro, min själ”. Friden har, som vi vet, många sabotörer. Benedictus gör en lång lista på vad som också kan finnas i klostret: ”avund, gräl, förtal, rivalitet, tvedräkt och oordning”.

Predikan 24 söndagen under året 2021

En politisk Messias kan inte ge evigt liv. Kära systrar och bröder i Kristus, Jesus fråga till lärjungarna i dagens evangelium handlar inte om något subjektivt: ”vem är jag för er?” Nej, han frågar efter människors utsaga om ett objektivt faktum, hans sanna identitet: ”Vem säger människorna … vem säger ni att jag är?” Aposteln Petrus svar är den bekännelse av Jesus sanna identitet som grundlägger kristen tro. På denna bekännelse byggs hela Kyrkan – inte på Petrus, de andra apostlarnas, eller de efterföljande påvarnas och biskoparnas, eller ens de troendes, inte ens vår, förträfflighet.

Predikan 24 söndagen ”under året” 2018

”Vad hjälper tro utan gärningar?” hörde vi ur Jakobs brev. Svaret är självklart. Tro utan gärningar är död. Ännu värre är det när gärningarna inte bara saknas utan strider mot tron, inte minst prästerliga övergrepp. Både trons vänner och trons fiender vet det. Från trons fiender hörs skadeglada kommentarer. Trons och kyrkans vänner sörjer, tiger och gör bot. Det kan också gälla vardagligt dubbelspel av kristna i vår egen närhet. Brist på ärlighet och redbarhet i vardagen. Spelar då orden, gesterna och bönerna någon roll? Några blir bara trötta. Andra frestas att lämna alltsammans. Anständighet och redbarhet menar de sig klara av själva.

24 söndagen ”under året” 2015. Predikan om tron och gärningarna

Kära bröder och systrar, Flyktingströmmarna har redan nu visat att kristendomen lever hos folken, om inte så tydligt i tron och praktiserandet av tron som i gärningarna, åtminstone i viljan att göra något för andra. ”Tusentals människor hjälper redan nu flyktingar, inte bara materiellt, utan också genom sin hjälp med myndigheter, med språkundervisning, integration, fritidsaktiviteter”, sammanfattar de nordiska katolska biskoparna i ett upprop. Samtidigt finns oroande ”tecken på rasism och främlingsfientlighet” här och var i samhällsväven.