Himmelen öppnades även för oss!
I Jungfru Marias upptagning i himmelen firas Guds Moders frälsning "till kropp och själ. Denna trossanning fastslogs av Påven Pius XII den 1 november 1950. Innebar den på 50-talet uppenbarade trossanningen något helt nytt i den heliga Katolska Kyrkan?
Kära bröder och systrar i Kristus, vi firar idag jungfru Marie upptagning, som är katolska kyrkans senaste dogm och definierades ofelbart år 1950 av påven Pius XII, det vill säga för ungefär 70 år sedan. Katolska kyrkan lär att påven är ofelbar. Det betyder inte att allt som påven säger är sant utan endast att han kan göra vissa högtidliga och ofelbara uttalande ex cathedra. Bortsett från de ekumeniska konsilierna menar kyrkohistorikern och jesuiten Klaus Schatz att påven har uttalat sig ofelbart sju gånger under kyrkans 2000-åriga historia. Ofelbara uttalanden är med andra ord tämligen ovanliga.
Dyra Vårfrudag. En ung man frågade mig en gång efter de bibliska stöden för vår tro på Marias upptagning i himlen. Mitt spontana svar blev en motfråga: Var skulle hon annars vara? Märkligt nog fick det svaret hans tvekan att upplösas, Runt hela jorden finner vi jordiska kvarlevor av olika helgon. Några är pilgrimsmål för vallfärder. Petrus och Paulus i Rom, Jakob i Compostella i Spanien, Birgitta i Vadstena. Vore det inte naturligt att det också fanns en plats för jungfru Maria?
"Kroppen är en gåva som vi inte kan göra vad vi vill med". Kära systrar och bröder i Kristus, ”Jungfru Marias avsomnande” är ett tema för en del klassiska, fromma målningar, där Jungfrun ligger fridfullt med slutna ögon på en bädd, omgiven av folk som tagit farväl. Motivets tanke pekar på något: före de första människornas syndafall var slutet på vårt liv i tiden bara en tröskel, en förtröstansfull avfärd till en fullkomnad form av liv, med kropp och själ, som frukt av den fulla gemenskapen med Gud, vilken människan, den abstrakt och rationellt tänkande och talande varelsen, skapades i.
”Jungfru Marias avsomnande” är ett tema för en del klassiska, fromma målningar, där Jungfrun ligger fridfullt med slutna ögon på en bädd, omgiven av folk som tagit farväl. Motivets tanke pekar på något: före de första människornas syndafall var slutet på vårt liv i tiden bara en tröskel, en förtröstansfull avfärd till en fullkomnadform av liv, med kropp och själ, som frukt av den fulla gemenskapen med Gud.
I dag får vi med tacksamhet och glädje fira Marias upptagning i himlen. Kyrkan säger i sin tro till Gud, ”Du skulle inte kunna låta hennes kropp och själ vidröras av döden” (Jfr Lumen Gentium 68). Nej, hon är ju ”kungadottern som står bland dina skatter, i Ofirguld står bruden på din högra sida”, lovsjunger David i Psaltaren i dag.