Den helige Franciskus kan påverka oss på tre sätt: I: Han har valt att ställa sitt liv helt till förfogande för Kristus. II: Han levde bara på djupet av sig själv III: Han älskade Kyrkan som Kristus gjorde. Att säga så kan verka som ett försök att förenkla helgonet till tre begripliga aspekter eller synsätt. Men det är en illusion. Vart och ett av dess tre synsätt är utvecklingsbara och mycket större än vi först kan tro. Om vi väger ihop de här tre sidorna till en enda och får en bild av helgonet Franciskus så är meningen inte att teckna ett porträtt utan att lyssna och ställa oss frågan, hur blir vi påverkade?
Kära bröder och systrar, Guds älskade, I Galaterbrevet talar Paulus om vad den kristna kallelsen egentligen handlar om: ”Jag vill aldrig berömma mig av något annat än Vår Herre Jesu Kristi kors” (6:14). Inget helgon i Kyrkans historia kan göra anspråk på att ha följt detta Paulusord mer konsekvent än Franciskus som vi firar i dag den 4 oktober, egentligen dagen efter hans dödsdag den 3 oktober 1226, eller som vi alltid i tacksamhet för Jesu Uppståndelse, borde säga, dagen för han himmelska födelse.