Mycket folk befann sig i Jerusalem för högtiden. Så snart de hörde att Jesus var på väg, tog de sig en annan väg för att hälsa honom, som Israels konung. När Jesus satte sig på åsnan, kom folket ihåg Skriftens ord: ”Frukta inte, dotter Sion. Se din konung kommer sittande på en ungåsna” (Joh 12:15). Jesus låter detta ske helt medvetet. Folket får hylla honom som man hyllar en konung. Fariseerna däremot såg sig återigen som förlorare i folkets ögon. De kunde bara konstatera att ”alla sprang efter” Jesus. ”Välsignat är vår fader Davids rike som nu kommer. Hosianna i höjden!” (Mk 11:9-10), ropade folket.
Vi går in i Stilla veckan. Det är universums Stora vecka, där all mänsklig ondska drabbar Jesus, men själv besegras. Under denna vecka förvandlas maktbalansen i tillvaron. Kyrkans liturgi vittnar om det redan när Jesus rider in i Jerusalem. Låt oss be om öppnade ögon så att vi kan hylla mänsklighetens sanne Herre och gå i tjänst hos den sanne Konungen.
Passionsberättelsen har många mycket mänskliga inslag. Petri löfte och fall. Judas förräderi dyker upp i olika varianter i den mänskliga historien. Lärjungarnas svaghet i Getsemane, där de inte orkar hålla sig vakna, är inte svår att känna igen i den egna historien. Pilatus förvåning över Jesu tystnad är heller inte svår att förstå. Soldaternas hån och spydiga hyllning, folkets och de ledandes smädelser av den korsfäste – vi känner igen det både från historien och dagens medier. Passionsberättelsen är mänsklig, mycket mänsklig, nästan som en kortform av den mänskliga historien.
I dag - fem dagar före påsk, och dagen efter gästabudet i Betania, väljer Jesus att komma till Jerusalem därifrån, en liten by vid Olivberget, detta Betania.
På en åsna, ett lastdjur, rider Han in i staden - Fredskungen! Nu kommer Fredskungen för att bära världens synd på sin rygg. Och vi finns med där.
Kära systrar och bröder i Kristus, För oss katoliker har denna söndag två namn. Vi talar både om ”Palmsöndagen”, manifesterad av välsignelsen av palmkvistarna, och om ”Passionssöndagen”, manifesterad av evangeliet om Kristus passion som vi nyss hörde S:t Markus version av. Som inledning till Stilla veckan erkänner vi på detta sätt hur Kristus kungliga triumf är förenad med, ja, förutsätter, hans lidande och död.
Kära bröder och systrar i Kristus. Det gamla förbundets profeter hade förutsagt att ”Davids son” skulle komma som en rättfärdig konung över sitt folk. ”Ditt hus och ditt konungadöme skall bestå inför dig till evig tid; ja, din tron skall vara befäst för evig tid,” skriver profeten Samuel (2 Sam 7:16). I Sakarja kan vi läsa att den nye konungen skall komma ridande på en åsna: ”Fröjda dig storligen, du dotter Sion; höj jubelrop, du dotter Jerusalem. Se, din konung kommer till dig; rättfärdig och segerrik är han. Han kommer fattig, ridande på en åsna, på en åsninnas fåle” (Sak 9:9).