Om Jesus verkligen ska kunna vara kung i våra liv, måste dessa andra kungar abdikera. Kära systrar och bröder i Kristus, ”Herren är konung!”, utropar Kyrkan om Jesus Kristus denna dag, med responsoriepsalmen vi nyss hörde. Och det handlar inte om en kung som Sveriges Carl Gustaf, dvs en konstitutionell monark och nationalsymbol, utan om en kung som de som härskade på biblisk tid. Med absolut makt. Och som allt i ett territorium, inklusive människorna, ytterst tillhörde. Något som ordet ”undersåte” faktiskt vittnar om.
Tomhetens välde och sanningens lycka. Vi har lyssnat till en av världshistoriens mest kända samtal, dialogen mellan Jesus och Pilatus. Den ene är fånge, den andre representerar ett av historiens mäktigaste imperier. Jesus är maktlös, Pilatus kan döma honom till döden. Ändå blir Pilatus osäker. Han vill först förstå varför judarna vill få honom dömd. ”Vad har du gjort?” Men Jesu svar måste ha förvirrat honom. ”Mitt rike hör inte till denna värld”.
Lyckliga de som tillhör ett rike med en sådan Herre och Konung! Den som hör läsningarna på Kristus Konungens dag kan överväldigas av lyckan och glädjen över att tillhöra ett rike som regeras av en sådan Konung. Alla riken i historien har sin uppgång och sitt fall. Om detta rike står det att dess välde är evigt, det skall aldrig upphöra och aldrig gå under. Om många riken gäller att deras herrar själva har tagit sig makten, ofta med list eller våld, men om denne härskare står det att makten är honom given.
Men det stämmer inte. Han inte bara har Sanningen, han är Sanningen. Och den som hör sanningen, går fri, räddar sin själ, lever sitt liv på rätt sätt. Särskilt i sådana situationer har Gud något att säga oss i Bibeln som förklarar och upplyser. Berättelsen om Adams och Evas synd visar att det onda kommer av synden. Guds röst säger att vi måste kämpa mot frestelsen till synd genom hans nåd.