Vägvisare till den stora glädjen. ”När de vise männen såg stjärnan fylldes de av stor glädje.” Så berättar evangelisten Matteus. Hans kollega Lukas berättar vad herdarna fick höra under julnatten: ”Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket”. Idag, tretton dagar senare, hör vi hur de tre stjärntydarna fylldes av den glädjen. De leddes av stjärnan från sitt hemland, förmodligen Babylonien, först till Jerusalem, sedan till Betlehem och den plats där de fann barnet och dess moder. Redan profeten Jesaja hade förutsagt det: ”Vid den synen skall du stråla av fröjd, och ditt hjärta skall bäva och vidga sig”.
Benedikt XVI i ljuset av de vise männen. För tretton dagar sedan firade vi Jesu födelse. På juldagen kallade vi barnet ”ett förtätat ord”. Idag firar vi hur de vise männen finner detta Ord, som ”öppnar sig” för dem. De faller ner och tillber barnet i Marias famn. Under dessa dagar mellan jul och trettondedagen har vi också följt vår förre påve Benedikt XVI under hans sista dagar på jorden. Vi fick höra om de sista ord som utgick från hans mun: ”Herre, jag älskar dig”. Vår bön är att han nu skall få se och tillbedja sin älskade Herre ansikte mot ansikte. De tre vise männen kastar ljus över vår hädangångne påve.
Vi är inte kallade att allmänt ”söka” och ”vara öppna”, utan att trofast låta Jesus Kristus finna oss. Kära systrar och bröder i Kristus, I vår tid hör man ofta uppmaningen att vara ”öppen”: i media, politiken, på arbetsplatser, även i kyrkan. En vettig specificering kunde ju vara att man ska vara öppen för det som är bra och sluten för det som är dåligt. Annars blir den allmänna ”öppenheten” bara ett annat namn för relativism. Applicerad på trons område betyder en sådan hållning att livet går ut på ett ändlöst sökande utan att finna något särskilt som är sant, och därmed också kan utmana; liksom att olika religioner egentligen bara är olika vägar till samma sak.
Vi firar idag Epifania, en av de största kristna högtiderna under kyrkoåret. Det grekiska ordet epifania innebär uppenbarelse. Vi kristna tror på att Gud den osynlige har visat sig för världen. Guds uppenbarelses höjdpunkt får vi i Jesus Kristus, Guds enfödde Son. Jesus är Gud av Gud och ljus av ljus. Idag tackar vi för denna ofattbart stora gåva. Men… alla tror inte på Guds uppenbarelse. Flera människor tror inte alls på Gud.
”Du som ledde de vise männen, led också oss.” Evangeliet på Trettonde dag jul är älskat och mångbesjunget. ”Stjärnan från Betlehem leder ej bort, men hem…”. Ur berättelsen har det vuxit fram en flora av sånger och dikter, bilder och sedvänjor, som gett händelsen en alltmer sagoliknande karaktär. De vise männen har blivit tre kungar, klädda i lysande kläder, ofta som representanter för alla de då kända kontinenterna.
Kära bröder och systrar i den heliga jultiden. Vi är alla förbundna med Jesus genom trons gåva. Tron får oss att utropa ”Jag vill se Gud”. Gud är vårt allt. Gud är vårt liv, Gud ger oss kärlekens Ande. I dag, på Herrens Uppenbarelses högtid, visar oss Paulus i brevet till folket i Efesos att vi inte är ensamma att leva med Gud och leva för Hans rike bland människor.