Search
6:e Påsksöndagen - årgång A
Predikan 6 Påsksöndagen 2023
Kära medkristna, Det är en så underbar sak, något av så stor skönhet att vilja vara nära Gud och upptäcka att det är möjligt. Så många människor upplever glädje och framtidshopp under tiden kring den kristna påsken. Gud gör verkligen allting nytt. ”Han fyller oss med liv”, liv i överflöd. Överallt ser vi tacksamma hjärtan, ny vänskap med andra, glädjen att kunna bistå där det finns nöd och svårigheter. ”Kom och lyssna, alla som fruktar Gud, jag skall berätta vad Han gjort för mig” (Ps 66:16), ropade psalmisten, som vi hörde i responsoriet.
Predikan 6 Påsksöndagen 2023
Buden kommer aldrig att bli ”inne” men uttrycker tron och skyddar kärleken. Kära systrar och bröder i Kristus, Har ni också hört att det blivit ”inne” på tidningarnas kultursidor att vara kristen? Förvisso säger ett gammalt ordspråk att en viss potentat blir religiös när han blir gammal, men flera skribenter vittnar uppriktigt om sökande efter mening och hur kristna ritualer berikar, tvärtemot vad de tidigare har trott.
Predikan 6 Påsksöndagen 2023
Den Helige Ande är inte tidsandan. Kära bröder och systrar i Kristus, Jesus talar i dagens evangelium om den helige Ande. Han säger till apostlarna att han “skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: sanningens ande”. Även första läsningen handlar om den helige Ande.
Predikan 6 Påsksöndagen 2020
Kära systrar och bröder i Kristus, Jesus talar i dagens evangelium från sin sista nattvard och bemöter två vanliga missförstånd i vår tid, 2000 år senare. Det första missförståndet är tanken att det som ger frälsning skulle finnas naturligt i världen. Och att vi bara behöver hitta det, genom att t ex inspireras av olika vishetslärare och fredsprofeter, av vilka Jesus skulle vara en.
Predikan 6 Påsksöndagen 2020
Att upptäcka den gåva vi redan bär på. En ung pojke skulle lära sig cykla. Han upptäckte något märkligt. Han kunde det redan utan att han visste om det. Hans pappa hjälpte honom att upptäcka det. Han fick hjälp upp på cykeln och började trampa. Pappan gick bakom och höll i cykelns bakre del. När de fått upp farten fick han springa. Pojken var först tveksam och behövde stöd, men så småningom fick han upp farten och vågade trampa på. Då gick det också lättare att hålla balansen. Utan att pojken märkte det släppte pappan taget om cykeln och pojken cyklade vidare på egen hand. Han kunde cykla. Pappan behövde bara locka fram konsten. Pojken bar på en gåva utan att veta om det.