Påsk redan i naturen. Påsken närmar sig. Vi märker det i dagens läsningar. Vår moder, kyrkan, vill göra oss beredda att fira påsk med renade och vidgade hjärtan. Jesus använder en bild från naturen för att förklara påskens hemlighet. Han talar om vetekornet som faller i jorden och dör, men som därigenom bär mångfaldig frukt. Om kornet inte faller i jorden för att dö, förblir det ett ensamt korn. Men när det ”offras” och dör bär det frukt i många nya korn. Redan naturen tycks känna något av påskens hemlighet. Men Jesu död går utöver naturens lagar. Vetekornet har ingen egen vilja, men Jesus bejakar själv vetekornets väg. Han berövas inte sitt liv, han ger det.
Kära bröder och systrar, Vi kommer nog alltid hit tillsammans för att tacka Gud. Nu tackar vi Gud särskilt genom vår fasta. Ingen av oss har upplevt exakt samma händelser att tacka för. Att tacka Gud är ändå en viktig del i att förbereda oss för det eviga livet. Det ska vi alltid komma ihåg. Livet, som sådant, har skänkts oss som gåva. Vem kan då vara otacksam? Vad Jesus gör är att alltid uppmana oss till heligheten. Men vad är egentligen helighet? Låt oss stanna upp en stund inför liknelsen om vetekornet som måste dö för att fortplanta sig och ge nytt liv.
Bland många tusentals pilgrimer som kom till Jerusalem inför påskhögtiden, för att tillbe Gud, fanns några fromma greker. De hörde talas om Jesus och ville se Honom. De ville träffa honom personligen, möta Honom. Vad ville de tala om? Kanske vi som kommer till kyrkan liknar dessa greker? Vi kommer med våra egna hemligheter. Vår längtan. Våra behov och våra bekymmer. Vår glädje!
Vill du möta Jesus? Har du kommit hit i dag för att du vill möta Jesus ? Eller kommer du bara av en from vana, för att uppfylla söndagsplikten?
Jag är uppståndelsen och livet. Kära bröder och systrar i Kristus, I dagens evangelium hör vi hur Jesus utför ett av sina största mirakel. Han uppväcker Lasarus från de döda, en man som redan hade varit död i fyra dagar. Vissa skulle säga att mirakel som det om Lasarus uppväckelse från de döda inte kan äga rum i verkligheten och att berättelsen vi precis hörde därför måste läsas på ett bildligt sätt.
Vetekornet. Det är naturligt för människan att hon vill uppnå något i livet. Något som är av betydelse och som bär frukt. För att nå detta mål satsar hon sina krafter. Människan anar att hon har en uppgift, som ger mening åt hennes liv. Det kan kännas bittert när något hindrar eller saboterar dessa planer. Sjukdom, olyckor, eller, vilket är svårare, när planerna saboteras av andra människor.