Search
5:e Påsksöndagen - årgång A
Predikan 5 Påsksöndagen 2023
Kära medkristna, Vad händer inom en människa när hon för första gången får höra något om ”denne Jesus” som ska ha uppstått från de döda? Vi kanske inte upplever det själva och får veta det men andra gör det. Det sker hela tiden. Det står inte i media och det syns inte i statistiken. Men det händer hela tiden. Det är vi vittnen till. Det första stora som hände i Jerusalem var ”att antalet lärjungar steg kraftigt” (Apg 6:7) sedan Guds Ord vunnit spridning. Alla dessa har blivit ”ett heligt prästerskap som frambär andliga offer som Gud vill ta emot tack vare Jesus Kristus” (1 Pet 2:5), skriver S:t Petrus i sitt första brev.
Predikan 5 Påsksöndagen 2023
Vägen, sanningen och livet – människans sanna värdighet. Ett hisnande evangelium! Ingen flyger så högt som den fjärde evangelisten. Samtidigt är han oss mänskligt nära. Han tycks förstå människans villkor. ”Känn ingen oro”, låter han Jesus säga. Det finns många skäl till oro och inga käcka svar hjälper. ”Känn ingen oro.” Så inleder Jesus sitt avskedstal till sina lärjungar, innan han går in i sitt lidande. Han uppmanar inte till allmän bekymmerslöshet. Han säger: ”Tro på Gud, och tro på mig.” Genom tron rinner en kraft in i människan, som är starkare än oro, mörker och ondska. Inte en tro på vad eller vem som helst.
Predikan 5 Påsksöndagen 2020
Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Dagens andra läsning ur Första Petrusbrevet är fylld av målande och drastiska bilder: hörnsten och husbygge, präster som frambär offer, ett heligt folk som förs ut ur mörkret in i ljuset. Under påsktiden hör vi de avslutande verserna varje dag i vespern. Bilderna är hämtade från Gamla Testamentet. Tilltalet ”ni” betyder att de gammaltestamentliga bilderna tillämpas på de kristna. Det är de som är utvalda, stenar i bygget, präster, det heliga folket.
Predikan 5 Påsksöndagen 2020
Dagens läsningar påminner om att kristen tro är en relation med en person: Jesus Kristus, med en mänsklig natur, som ni och jag, men som också helt och fullt är Gud. När Jesus säger att han ”går bort och bereder plats” för att sedan hämta oss, talar han brudgummens språk i antikens judendom. Så vill han säga att Gud i honom har förenat sig med människan så som äktenskapets sakrament oupplösligt förenar man och kvinna till en ny skapelse. Och så vill han också vara förenad med sin Kyrka, så att vad som än händer Kyrkan, inifrån eller utifrån, ska han aldrig överge henne.
Predikan 5 påsksöndagen 2017
Kära medkristna bröder och systrar, I dag har vi kommit halva vägen mellan Påsk och Pingst. I glädje och tro har vi säkert någon gång sjungit ”Du segern oss förkunnar, du oss förlossat har” (Cecilia 321: 1). Det är redan fyra veckor sedan dess. I ny frihet och med ny kraft från himlen har vi gått ut på livets väg igen, i apostlarnas efterföljd, som kristna med ett glädjebud till den omvärld, som längtar efter Gud. När Pingsthögtiden kommer vill vi på nytt sjunga till Herrens ära: ”Kom och fyll vår fattigdom, kom med all din rikedom […] Tvätta rent det fläckade, […] läk vår oros djupa sår” (Cecilia 339: 2, 7). Allt detta får vi verkligen uppleva genom Guds godhet och barmhärtighet. Som hans privilegierade barn får vi ta emot hans gåvor, tro, hopp och kärlek! Och till Andens högtid är det nu bara tre veckor, då han kommer till oss på nytt och ger oss nåden i dess fullhet!