Att upptäcka nåden på nytt. I den svenska almanackan står det idag Midfastosöndagen.Vi är ungefär mitt i fastetiden och det är tre veckor kvar till påsk. Men redan nu undervisar oss kyrkan om påskens vidunderliga gåva. I den tidiga kyrkan var fastetiden kulmen på den långa förberedelsen till dopet. Kyrkan gör gemensam sak med dopkandidaterna och alla påminns om det egna dopet.
Kära bröder och systrar, Psalmen mellan läsningen ur Andra Krönikeboken och brevet till de kristna i Efesos påminner oss om att vi är flyktingar på väg. Vi är alla är långt från vårt sanna hemland som är Himlen hos Gud. ”Vid Babylons floder satt vi och grät, när vi tänkte på Sion.” Det är den ständiga längtan hem som bor inom oss. Så illa är det väl ändå inte, kanske någon invänder: om vi inte alla har medborgarskapet så har vi ju i alla fall uppehållstillståndet. Jo, men visst, men det handlar bara om den fysiska och sociala tryggheten! Om vi är infödda i Norden, eritreaner, finländare, ukrainare, mexikaner eller greker, har vi ändå alla det gemensamt att vi är på väg. Vår hemort är inte bestämd, det är en öppen fråga. Vi är alla invandrare, liksom bofasta utlänningar, därför att det här landet inte är vårt verkliga hemland.
Vi har just lagt halva fastetiden bakom oss. Förra söndagen fick vi höra om, att Jesus visade sin gudomliga auktoritet. Han rensade templet. Med en piska drev Herren ut dem som sålde djur, som växlade pengar, och som använde templet som en saluhall, som ett rövarnäste. Jesus slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras bord. I fastetid har vi fått en tid, för att på ett särskilt sätt, låta också oss renas av Nådens piska, som skall rensa ut och städa upp vårt eget inre tempel.
En enda vers. Gud har talat ett ord. Ett enda. Det Ordet var i begynnelsen hos Gud innan allt blev till. Det Ordet blev människa och talade till människorna. Hans ord förmedlades till oss i den heliga Traditionen och samlades så småningom också i den heliga Skrift som ju innehåller många böcker och ännu flera ord. Men bland de många orden finns det verser som i sin knapphet nästan är ett enda ord. En sådan kort vers hör vi i den bibelvers som kallats ”lilla bibeln”, Johannes 3:16, hela bibeln samlad i en enda vers: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv”. Ett koncentrat av hela den kristna tron.
Kära systrar och bröder i Kristus, Ett av Fastetidens stora andliga värden är att den talar klartext till oss, i en tid där individuella känslor och åsikter blivit norm, och sekulär-religiösa budskap hävdar att det som gör mig glad nog också gör Gud glad. Askonsdagen satte emellertid tonen för ett motsatt budskap: ”omvänd er och tro på evangeliet”. Att omvända sig betyder att ändra sitt sätt att tänka och agera. Enkelt uttryckt: att gå från att tro att mitt liv handlar om mig, till insikten om att det handlar om min relation till Gud, och insatser baserade på den insikten.