Den gode herden – den uppståndne Herren. Vi hör det direkt, i evangeliets två första meningar: ”Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren.” Den gode herden är den uppståndne Herren. Den uppståndne Herren är herden som gav sitt liv för fåren. Det är därför kyrkan låter oss höra evangeliet om den gode herden nu i tiden efter påsk. Hon vill förklara påskens innebörd för oss. Evangelisten Johannes skriver hela sitt evangelium i ljuset från uppståndelsen, i påskens ljus.
Kära bröder och systrar, Den heliga, katolska och apostoliska Kyrkan är alltid missionerande. Det betyder först och främst att alla som hör till den Kyrka Kristus grundat och som leds genom den Heliga Ande under Kristus som är dess Kyrkans huvud, är utsända som vittnen om den Uppståndne där de lever och är verksamma. Han är själv den gode Herden. Vi är fåren. ”Jag är den gode herden och jag känner mina får och de känner mig” (Joh 10:14), säger Han. Bara den katolska kyrkan med aposteln Petrus som ställföreträdare är uppbyggd för en mission i hela världen. ”För mina får på bete”, säger Jesus till Petrus (21:17).
Läsningen ur Apostlagärningarna liknar en äventyrshistoria. Johannes-brevet med orden om ”Guds barn” och Johannes-evangeliet med berättelsen om herden, fåren och vargen liknar kanske en barnsaga? Är det fabler och äventyr vi fick höra om?
Den goda herden – ömsint och stark. Den gode herden som vallar sin hjord, bilden har ofta målats i romantiska och idylliska färger. Den framgångsrika och suveräna människan fnyser. Vem vill vara ett får i en fårflock? Men bilden av den suveräna människan, håller inte den på att förlora något av sin tjusning? Klarar människan av att lösa de problem som tornar upp sig, inre och yttre?