Kära bröder och systrar, kära barnfamiljer, Så här dagarna innan Kyrkan inleder den emotsedda synoden i Rom läser vi evangeliet om vingårdsarbetarna och om den olika lön de får av ägaren till jorden där vinträden växte. Det förstår vi ju så snart vi hör hur ägaren belönar sina arbetare att han har en metod som inga fackföreningar i världen skulle godkänna. Några av arbetarna protesterar också och säger: ”De där som kom sist har bara hållit på en timme och du jämställer dem med oss som slitit hela dagen i solhettan” (20:12).
Vill du leva? En jordägare söker arbetare till sin vingård. Så berättar liknelsen. En diskret hänvisning till denna liknelse möter i Den helige Benedictus klosterregel. I regelns företal sägs: ”Herren söker sin arbetare i folkmängden”. För Benedictus handlar liknelsen om något mera och större än lönearbete. Det handlar om kallelsen till ett nytt liv i Kristi efterföljd, till exempel i klosterlivet.
Kära bröder och systrar, Vi märker i det här evangeliet att Jesus predikar ett budskap som är annorlunda, nytt och ”ovärldsligt”. Det är långt ifrån vad olika människor tänkte på eller strävade efter. Jesus levde under en tid som skulle kunna kallas den första globala ekonomin, alltså ett väldigt utbyte av varor, tjänster och logistik. Den nya Sidenvägen som knöt ihop handelsmän från Kina ända till Damaskus och handelsstäder runt hela Medelhavet var en väldig stimulans för stora marknader. Vill man försöka använda sig av vår tids nyckelord kunde man tala om ett positivt investeringsklimat och höga börsvärden. Folk var skickliga på olika områden. Det byggdes vägar för transporter, hamnar för handel, skolor utbildade, romare och greker byggde stentempel åt sina många gudar. Det Jesus säger om jordägaren och hans anställda, om arbetstider och löner förstod folk och kände igen. Det var deras värld!