22:a söndagen "under året" - årgång A

Predikan 22 söndagen under året 2023

Kära bröder och systrar, kära barn, idag får vi tacka Gud igen för allt han ger oss och allt han gör för oss. Vi har sjungit detta tack många gånger. ”Nu tacka Gud allt folk med hjärtans fröjd och gamman för stora ting som han gör med oss allesamman.” (Cecilia 5). Under veckans gång har vi nog alla upplevt stunder av besvikelse och stunder av ny kraft, ser vi tillbaka på hur vi haft det, måste vi erkänna att det goda och ljusa alltid funnits där som en slags hälsning från Gud: Ge inte upp, mitt barn, jag är med dig!

Predikan 22 söndagen under året 2023

Frambär er själva som ett levande och heligt offer. Vad är vår uppgift och kallelse som kristna? Alla tre läsningarna i dagens mässa handlar om det, hur människan svarar på Guds kallel­se och gå­vor. Vi hörde i första läsningen om profeten Jeremias kallelse. I evangeliet om att leva i Kristi efterföljelse. Men vi koncentre­rar oss på den andra läsning­en ur Pau­lus väldiga brev till romarna.

Predikan 22 söndagen under året 2023

Jesus vill att vi ska ha en bokstavstro. Kära systrar och bröder i Kristus, I dagens evangelium hjälper Jesus oss att förstå Guds vägar som helt annorlunda än de vägar vi människor på egen hand väljer. Ett naturligt skäl är att vi ser allt i tid och rum, där vi finns, medan Gud, utanför tid och rum, ser allt i evighet. Vårt perspektiv begränsas sedan ytterligare, rent andligt, av arvsyndens skada. Den gör det mycket svårt att på egen hand tänka utanför ett ”jag- och mitt-perspektiv”. Detta är också vad Jesus syftar på när han skarpt tillrättavisar Petrus med referens till ”jag- och mitt-perspektivets” herre: ”Håll dig på din plats, Satan.”

Predikan. 22 söndagen under året 2020

Att efterfölja barmhärtigheten. Profeten Jeremia klagar över det uppdrag han har fått. Och mer än så. Han anklagar Gud för att ha förlett och lurat ho­nom, när han fick sin kallelse som profet. ”Du förledde mig”, säger han. I ärlighetens namn måste han tillägga: ”Jag lät mig förledas”. Men så fort­sätter han: ”Du blev mig för stark, du fick övertaget”. Han klagar eftersom han blir till åtlöje för folket när han förkunnar. ”De gör narr av mig.” Han klagar över att stän­digt tvingas ro­pa: ”Våld och förtryck!” Varje gång han talar måste han påtala folkets synder och otrohet mot förbundet. Han försöker tränga un­dan och glömma uppdraget: ”Jag bryr mig inte om att tala i hans namn”. Men då blir det som en brin­nande eld i hans innersta. Han för­mår in­te stå emot.