”Synd förblir synd även när vi gör den till festival - men bönen visar vägen till Guds rike och Guds eviga fest". Kära systrar och bröder i Kristus, När jag för några år sedan bodde i England, berättades om en präst som gick på boxningsmatch med en religionsskeptisk vän. Just innan matchen börjar gör en av boxarna korstecknet, varvid kompisen vänder sig till prästen och frågar sarkastiskt: ”Tror du också att det där hjälper?”. Prästens svar kommer förvånansvärt direkt och säkert: ”Javisst – om han kan boxas!”
Det finns ogärningar och våldsdåd som ropar till himlen. Katekesen talar om ”himmelsskriande synder”: Abels och alla brodermords blod ropar till himlen, de förtrycktas rop, övergreppens rop, främlingens rop, änkans och den faderlöses klagan, löntagarens rop för utebliven lön. Till dem räknas också den ”sodomitiska synden”, som vi hörde om i första läsningen. Abrahams släkting Lot hotades.
Kära bröder och systrar, kära kristna ungdomar, När vi ber måste vi alltid be med tro. Gud hör alltid bön. Han älskar sitt folk och leder det mot det himmelska målet genom vår tro på Honom. Vandringen mot målet sätter vår tro på prov. Hur var det med vår fader i tron, Abraham? Han hade en sådan tro att han talade till Gud som en son till sin far med stor respekt men inte av fruktan utan med tillit. Abraham förstod att Sodoms synd var stor och att Gud kunde straffa hela Sodom med förintelse.