Kortpredikan 30 september 2019, S. Hieronymus, präst och kyrkolärare

Sak 8:1-8; Ps 106: 16-21, 29, 22-23; Luk 9:46-50

"Herrens ord kom till mig." Så sade profeten. Så kunde också Hieronymus ha sagt. Han var en gigant, ett språk­geni, hetlevrad och ofta polemisk, ibland i debatt med Augustinus.

Men han var också som barnet i evangeliet, som tog emot ordet och därmed Herren. Lycklig i sin grotta i Betlehem över närheten till Herren i hans ord. Han säger: "Den som inte känner Skriften, känner inte Herren."

Ordet var inte bara levande, det var livgivande, välsmak­ande, det gav föda, näring, doft, ljud, smak. ”När jag fick dina ord blev de min föda, ja, dina ord blev mitt hjärtas glädje.” 

Ett ord som kom till profeten Sakarja löd: ”Jag vill vända åter till Sion och ta min boning i Jerusalem”. Ordet rymmer både gudom­lig närvaro och mänsk­lig gemenskap, både inkarnation och kyr­ka.

Den mänskliga gemenskapen beskrivs konkret: Gamling­ar på ga­torna, tillsammans med lekande barn.

Uppbyggnaden av templet efter återkomsten från exilen måste ha tett sig omöjlig. De får en fråga.

"Om de som är kvar i folket tror att detta är omöjligt i kommande dagar, är det därför omöjligt för mig? frågar Herren Sebaot."

Han tycks inte ens tveka att ta hjälp från hedniska kungar.

Jesu märkliga ord, "den som inte är emot er, han är för er", fanns fördolt redan i GT.

Det betyder inte naiv optimism, men den nyktra vaksamheten utesluter inte hoppet, i visshet om att vår Herre har skapat och återlöst alla.

Hoppet är en gudomlig gåva. Vi tuggar i oss det ord som ges oss. Ordet ger oss del av sitt inne­håll, av det vi hoppas på. Vi blir det vi äter. Som i den heliga eukaristin.

"Jag vill vända åter till Sion och ta min boning i Jerusa­lem".

                                                                                                    pater Ingmar Svanteson