Kortpredikan 22 februari 2020, Petrus Biskopsstol
1 Pet 5: 1-4; Ps 23; Matt 16: 13-19
Vi firar den dag då Petrus intog sin stol som biskop i Rom.
Härskare, diktatorer och deras välden faller, förr eller senare. Påvedömet består.
Diktatorer uppträder som ”herrar” och övervakar ofta "av vinningslystnad".
Petri efterföljare är ålagda att vaka över den anförtrodda hjorden, inte "av vinningslystnad utan av hängivenhet", "inte av tvång utan självmant, så som Gud vill".
Påvarna har varit bättre eller sämre, helgon och syndare. Under historien har de ibland stått den världsliga makten eller ideologin för nära, men alla är bundna av sitt uppdrag.
Hade inte denna bundenhet funnits, hade påvedömet gått under som andra välden.
Det intryck av världslig makt som lätt förknippas med påvarna får sin korrigerande motbild av den kortkatekes om samvetet som vi får i Petri första brev.
Herdarna uppmanas att handla "av hängivenhet och självmant", ”manade” av sig själva, av sin innersta insikt och vilja. Den insikten sammanfaller med det "som Gud vill". "Samvete" är att "veta det samma" som Gud.
Petri efterföljare ”vet” det som Petrus bekände: ”Du är Messias, den levande Gudens son”. Den tron var inte hans eget påhitt. ”Min fader i himlen har uppenbarat detta för dig”, säger Jesus till Petrus.
Vi skymtar den klippa på vilken Kyrkan är byggd. Inte ens ”dödsrikets portar skall någonsin få makt över den”.
pater Ingmar Svanteson