Kortpredikan 17 augusti 2022
Hes 34: 1-11; Ps 23; Matt 20: 1-16
Profeten Hesekiel beskriver maktmissbruk och svek bland Israels herdar och ledare. De har sörjt för sig själva, men inte för sina får.
Profetens ord är en biktspegel för varje biskop och präst. Benedictus talar också om abboten/abbedissan som en herde. Han kallar det en ”svår och mödosam uppgift”.
Herdar behövs. Alternativet är självutnämnda ledare, som lockar och förför. Herden måste ha fullmakt att handla och leda, men är inte herre över sin hjord. Benedictus skiljer mellan ”husfadern”, Kristus, som äger fåren, och abboten, som tjänar dem.
Herden behöver mod, tro och kärlek.
Mod för att inte ge fåren vad de ytligt frågar efter, men inte behöver. Goda herdar har sällan varit populära bland de många. Däremot har de varit älskade och känts igen bland dem som sökt sanningen. Fåren känner igen herdens röst.
Herden behöver tro, tro på den som utvalt honom.
Och kärlek till dem han fått i sin vård. Beredd att ge sitt liv för fåren.
På flera sätt kan varje kristen spegla sig i herdens uppgift. Alla har ansvar för någon eller flera andra, men också för sig själv, att sörja för sin egen själ, så att den inte förs vilse och hungrar ihjäl.
Kan herden räkna med lön? I evangeliets liknelse får de som bara arbetat en timme samma lön som de som slitit hela dagen. Om det tillämpas på arbetsmarknaden, stämmer det med kyrkans sociallära om ”rättvis lön”, som också ser till behovet.
Liknelsen har dock en djupare mening. Jesus talar om ”himmelriket”, livet i Guds rikes tjänst. Inte minst som herde.
I den tjänsten övergår lönen alltid arbetsinsatsen. En insikt och frihet skymtar fram där ingen jämför sig med andra och kräver ”rättvis” lön.
Den som ser ”med onda (avundsjuka) ögon” på Guds generositet mot syndare har inte förstått att lönen i Guds rike är ett utflöde av hans ofattbara nåd.
Till den nåden hör att Gud kallar och insätter herdar i sin kyrka.
Låt oss inte upphöra att be för dem, om herdar efter Kristi sinne.
pater Ingmar Svanteson
