Kardinal Anders Arborelius

 

Predikan Sjätte söndagen under året 2023

Predikan Sjätte söndagen under året 2023

”Du bestämmer själv om du skall vara trogen” (Syr 15:15). Varje katolsk förälder får vid något tillfälle ställa denna fråga till sitt barn: vill du fortsätta att vara trogen Jesus och komma till kyrkan? Vi människor har fått en fri vilja. Vi är inte tvingade att göra det goda, att älska Gud och vår nästa, att leva rättfärdigt och gott. ”Framför människan ligger livet och döden, och hon får det hon väljer” (Syr 15:17). Ingen tvingar oss. Gud har skapat oss som fria varelser som får välja mellan liv och död, mellan gott och ont. Ibland anklagar man Gud för allt det onda som sker i världen. Men man glömmer ofta att han har gjort allt för att hjälpa oss att välja rätt, att ta ställning för livet, för sanningen, för godhet och rättfärdighet. Detta kan aldrig framtvingas. Gud skapar oss för att vi fritt och av hela vårt hjärta skall välja sanningens och godhetens väg, den väg som hela bibeln har uppenbarat för oss och som kyrkan gör allt vad hon kan för att lära oss. ”Han har inte befallt någon att leva gudlöst, ingen har fått hans tillåtelse att synda” (Syr 15:20). Men han ger oss full frihet att själv bestämma, att själv välja. Frågan är varför är det så få som väljer Guds väg? Hur ofta måste man inte som präst brottas med denna fråga. Varje förälder som ser sina barn välja bort Jesus och mässan ställs inför denna fråga. Varför ser inte människor att de behöver Guds nåd och godhet? Varför kan man inte se att sanning och barmhärtighet är bättre än själviskhet och egen vinning? Som kristna måste vi först av allt ställa frågan till oss själva. Lever vi själva ett trovärdigt liv? Kan vi återspegla något av Jesu kärlek och godhet? I dagens evangelium ser vi hur Jesus skärper lagens bud och fordrar ännu mer av sina lärjungar. Det gäller inte bara att fullgöra ett minimum av rättfärdighet och godhet utan ett maximum. Det gäller inte bara att inte dräpa utan Jesus tillägger: ”jag säger er: den som blir vred på sin broder undgår inte sin dom… den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap” (Matt 5:22, 28). Om vi verkligen vill efterfölja Jesus gäller det att göra det helt och fullt, i allt och allt mer och mer. Det lilla latinska ordet magis kan sammanfatta denna livshållning. Vi vill bli Jesus mer lika. Vi vill efterfölja honom ännu mer, så att han kan använda oss mer och mer i sin tjänst, för världens bästa. Därför måste vi lägga oss vinn om att låta honom komma oss mer in på livet och upplysa oss mer genom sin helige Ande. ”Du som vill komma till dem, som har ett redligt och uppriktigt hjärta, gör oss genom nåden sådana att du kan bo i oss” (kollektbön). Gud bor i oss genom dopet, då vi blev ett heligt tempel. Då måste vi också leva i honom, med honom och för honom. Vi är inbjudna att leva hela vårt liv i gemenskap med honom. Vi får ta emot hans nåd i varje ögonblick av vårt liv. Han vill leda oss fram genom sin Ande, som inger oss vad vi skall göra och säga. ”För oss har Gud uppenbarat det genom Anden, ty det är Anden som genomforskar allt, också djupen hos Gud” (1 Kor 2:10). Gud bor i oss men vi måste också bo i honom och få tränga in i hans djupa mysterier som sedan skall befrukta vårt liv. Gud vill att vi skall lära känna honom mer och mer, så att vi kan förvandlas och bli honom mer och mer lika. Bara då kan vi förmedla något av hans godhet och vishet till människor i vår omgivning. Bara så kan vi ge evangeliet vidare till världen omkring oss. ”Vishet förkunnar vi för de andligt fullvuxna” (1 Kor 2:6, skriver Paulus. Om vi verkligen är Guds barn i ordets fulla bemärkelse är vi också andligt fullvuxna, Det kan låta paradoxalt, men ju mer vi accepterar vårt barnaskap desto mer växer vi in i Andens fulla liv. Då kan vi också låta oss ledas av Andens impulser och inspiration i livets alla omständigheter. Det är samtidigt då som vi blir verkligen fria. I kristen mening är frihet att följa den helige Andes ledning och inspiration. I världens ögon är frihet snarare att följa sin egen vilja med alla dess nycker och infall. Här ställs saken på sin spets. Väljer jag att använda min frihet bara för att tillfredsställa mig själv? Paulus talar om ”Guds hemlighetsfulla vishet” (1 Kor 2:7), som skall leda oss bort från själviskhetens och syndens tyranni och in i Andens fulla frihet. Det gäller alltså att inse vad frihet egentligen är. På denna insikt hänger hela vårt liv, ja, hela världens liv och överlevnad. Är det bara att konsumera och utnyttja eller snarare att avstå och tjäna? ”Framför människan ligger livet och döden, och hon får det hon väljer” (Syr 15:17). Gång på gång får vi återvända till Syraks ord under livets gång. Vi ställs hela tiden inför valsituationer som är avgörande. Som kristna har vi alltid ögonen på oss, Människor ser på oss med förstoringsglas för att se vilka val vi gör. Även en helt sekulariserad människa kan känna igen ett helgon. Det är i sista hand bara de heliga som på ett övertygande sätt kan vittna om att Jesu väg är den rätta. Som Guds heliga folk har vi alla kallelsen att genom vårt liv peka vidare på Jesus, på hans sanning och godhet. Det är en stor dag i vårt liv när detta går upp för oss. Han har visat oss ett stort förtroende när han anförtrodde sitt evangelium till var och en av oss. Vi har fått detta liv här på jorden för att ta evangeliet till vår ledstjärna som skall styra vår val. Därför behöver vi Anden som upplyser och leder oss, så att vi använder får frihet på bästa sätt och når fram till det som är målet för hela vårt eget och hela mänsklighetens liv: ”vad inget öga och inget öra hört och vad ingen människa har anat, det som Gud har berett åt dem som älskar honom. ”Och för oss har Gud uppenbarat det genom Anden” (1 Kor 2:10). Gud överträffar människans högsta förväntningar. Gud ger oss oändligt mycket mer än vi kan fatta och önska oss. Han har offrat sin enfödde Son på korset för vår skull, uppväckt honom och så öppnat vägen till evig härlighet för oss. Men vi får själva välja: liv eller död, evigt liv eller evig död. En gång måste vi ta ställning; ja eller nej…

källa katolskakyrkan.se

Vår biskop - kardinal Arborelius

kardinal Arborelius

I vår tid har man ofta glömt bort att vår främsta plikt - och vårt privilegium - är att ära och förhärliga Gud. Människan förminskas inte av det, tvärtom, hon blir större, friare, lyckligare. Att hjälpa människor upptäcka det är en av mina största önskningar.

Biskop för Stockholms katolska stift är Anders Arborelius. Biskop Arborelius är född 1949 i Sorengo i Schweiz. Han växte upp i Lund där han efter studentexamen studerade engelska, spanska och tyska vid universitetet. Efter filosofie ämbetsexamen i moderna språk konverterade han till Katolska kyrkan och inträdde i karmelitorden i Norraby i Skåne 1971. Han avlade eviga löften 1977 i Brügge, Belgien, och prästvigdes av Biskop Hubertus Brandenburg på festen för Jungfru Marias födelse den 8 september 1979 i Vår Frälsares kyrka i Malmö.

Anders Arborelius blev utnämnd till biskop av påve Johannes Paulus II 17 november 1998. Han biskopsvigdes 29 december 1998 i St. Eriks katolska domkyrka i Stockholm av bl.a. biskop Hubertus Brandenburg och stiftets hjälpbiskop William Kenney CP.

Påve Franciskus meddelade den 21 maj 2017 att biskop Anders Arborelius skulle utses till kardinal. Konsistoriet då biskopen utnämndes till kardinal ägde rum den 28 juni 2017 i Peterskyrkan i Rom.

Biskop Anders är den första katolska biskopen i Sverige med svenskt ursprung sedan den lutherska reformationen på 1500-talet. Hans valspråk är "In Laudem Gloriae" - "Gud till pris och ära" som var dedikationsnamnet för den heliga Elisabeth av Treenigheten ocd.

Biskopen är väl känd också som författare till flera andliga böcker om tron och om karmelitiska helgon. Han har bland annat skrivit boken Korsvägen som är en meditation över korsvägstavlorna i sin biskopskyrka S:t Erik på Södermalm i Stockholm.