Kardinal Anders Arborelius

 

Predikan Maria, Guds moders högtid 2023

Predikan Maria, Guds moders högtid 2023

När ett nytt år börjar behöver vi Guds välsignelse för att det verkligen skall bli ett gott nytt och fruktbart år, ett år i fred, försoning och glädje. Därför läser vi alltid den aronitiska välsignelsen ur Fjärde moseboken. ”Herren välsigne och bevare dig. Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid” (6:24-26). Det är denna välsignelse som skall vila över oss och hela världen under hela detta år. Men en välsignelse måste också tas emot. Var och en av oss måste låta den tränga in i sitt hjärta, så att vi blir uppfyllda av Guds närvaro och kraften i hans välsignelse. Då kan vi i vår tur förmedla denna välsignelse och denna frid och fred omkring oss, speciellt till dem som mest behöver den. Därför är årets första dag en bönedag för fred på vår jord. Varje år sänder påven ut ett fredsbudskap till hela världen, till alla människor av god vilja. Det berör naturligtvis dem som lever i krigets skugga extra mycket, till exempel i Ukraina och Jemen. Vi får aldrig försumma att be för dem som drabbas av krigets gissel och faror. Samtidigt har vi alla fått den underbara uppgiften att verka för frid och försoning just där vi lever, i vårt svenska samhälle, inte minst här i Malmö som har drabbats av våld och skjutningar. Vi ber därför idag om Marias, Guds moders beskydd och hjälp, så att alla människor lär sig att leva tillsammans som bröder och systrar, i frid och rättfärdighet. Vi ber för Malmö, att Jungfru Maria i sin moderliga kärlek och godhet skall hjälpa alla som lever här att bygga upp en solidarisk och kärleksfull gemenskap. Den 8 december fick vi viga Södertälje stad till Jungfru Maria, just eftersom staden hade drabbats av så många skjutningar. Som katolska kristna har vi alltid denna tillit till Marias hjälp och förbön. I svåra tider vänder vi oss alltid till henne och litar på hennes beskydd mot alla faror. ”Låt oss också under detta nya år få leva burna av hennes förbön” (kollektbön). Maria kan hjälpa oss att bli mer bedjande människor. Hon lär oss att lyssna till Guds ord och tilltal. Vid bebådelsen tog hon emot det budskap och den uppgift som Gud gav henne: att bli moder till Guds enfödde Son som sänts till vår värld för att frälsa den. Utan att tveka svarade Maria ja till denna kallelse. Hennes lyhördhet för Guds vilja kan vi försöka efterlikna i vår bön. Bön är mer att lyssna till Gud än att säga hur vi vill ha det. Bönen växer fram i oss eftersom vi tror att Gud älskar oss och vill ge oss del av den helige Andes nåd. ”Gud har sänt sin Sons ande in i vårt hjärta, och den ropar: ’Abba, Fader!’” (Gal 4:6). Det är den helige Ande själv som ber i oss och hjälper oss att växa in i denna bönens dialog. Där får vi ansluta oss till Sonens bön och säga: Abba, Fader vår. Vi är så ett med Sonen, Jesus Kristus, att vi får ”söners rätt” (Gal 4:5), säger Paulus. Anden lär oss inifrån hur vi skall be. Han väcker det djupaste till liv inom oss, så att vi inte bara ber lite då och då utan ståndigt lever i bön, i dialog och i relation med Gud. Anden är vår inre lärare i bön och Jungfru Maria är vår lärarinna på det yttre planet. I henne ser vi en underbar bild av hur en bedjande människa skall vara. ”Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det” (Luk 2:19). Hon levde alltid nära Jesus och kunde ständigt begrunda vad det betyder att vara i hans närhet och ta emot honom i sitt hjärta. Därför kan hon hjälpa oss att växa in mer och mer i denna bönens atmosfär, där vi alltid lever i Jesu närhet. När vi läser evangeliet ser vi att Jungfru Maria alltid finns vid Jesu sida. Fördold och diskret står hon ständigt där. Hon lyssnar lyhört och begrundar i sitt hjärta allt det hon ser och hör. Ibland träder hon fram, men ytterst sällan. Vid bröllopet i Kana ber hon Jesus att ingripa. På hennes förbön sker undret. Hon kan också hjälpa oss att bli goda och trogna förebedjare. Vid korset står hon kvar när alla andra försvinner. Hon lider i och med sin Son på korset. Hon kan hjälpa oss att bistå dem som lider med vår förbön och vår medlidsamma kärlek. Maria vill alltid föra oss närmare Jesus. Med moderlig omsorg drar hon oss med sig för att vi skall släppa taget om allt det som hindrar och binder oss för att skynda Gud till mötes. Denna aspekt blir allt viktigare och viktigare eftersom vår tid och vår miljö är så duktig på att uppfinna allt möjligt som drar oss bort från Gud. Vissa saker kan tyckas mer oskyldiga än andra, t.ex. fotboll. Ändå vet vi att många av oss har ägnat oändligt mycket mer tid och iver åt att följa matcherna i Qatar än åt bön och mässbesök under den heliga adventstiden. Vi behöver verkligen både Guds moders allvarliga förmaningar och kärleksfulla uppmuntran, så att vi inser vad som är viktigast och vad vi borde ge avkall på. En del människor avlägger nyårslöften och har en massa goda avsikter när det nya året börjar. I och för sig är det naturligtvis utmärkt, men samtidigt vet vi av egen erfarenhet att det inte är så lätt att hålla dessa löften. Vi kan aldrig lita bara på vår egen kraft och goda vilja. Men om vi lär oss att leva i Jungfru Marias atmosfär och lyssna lyhört till Guds röst och Andens ingivelser, kan vi steg för steg lämna syndens och själviskhetens lockelser bakom oss. Det kan ta tid, mycket tid. Men det viktiga är att vi under detta nya år ger oss iväg på denna omvändelsens väg, under Jungfru Marias moderliga beskydd. Då hjälper hon oss att i lydnadens glädje göra det Gud vill att vi skall göra och säga det han vill att vi skall säga. Om vi gör detta till vår nyårsönskan (snarare än ett nyårslöfte) och ber om Marias förbön och litar på Guds välsignelse, då är vi på rätt väg. ”Vi tackar dig nu och vädjar på hennes förbön om din välsignelse över vårt liv” (Bön efter kommunionen) och över hela vår värld.

källa katolskakyrkan.se

Vår biskop - kardinal Arborelius

kardinal Arborelius

I vår tid har man ofta glömt bort att vår främsta plikt - och vårt privilegium - är att ära och förhärliga Gud. Människan förminskas inte av det, tvärtom, hon blir större, friare, lyckligare. Att hjälpa människor upptäcka det är en av mina största önskningar.

Biskop för Stockholms katolska stift är Anders Arborelius. Biskop Arborelius är född 1949 i Sorengo i Schweiz. Han växte upp i Lund där han efter studentexamen studerade engelska, spanska och tyska vid universitetet. Efter filosofie ämbetsexamen i moderna språk konverterade han till Katolska kyrkan och inträdde i karmelitorden i Norraby i Skåne 1971. Han avlade eviga löften 1977 i Brügge, Belgien, och prästvigdes av Biskop Hubertus Brandenburg på festen för Jungfru Marias födelse den 8 september 1979 i Vår Frälsares kyrka i Malmö.

Anders Arborelius blev utnämnd till biskop av påve Johannes Paulus II 17 november 1998. Han biskopsvigdes 29 december 1998 i St. Eriks katolska domkyrka i Stockholm av bl.a. biskop Hubertus Brandenburg och stiftets hjälpbiskop William Kenney CP.

Påve Franciskus meddelade den 21 maj 2017 att biskop Anders Arborelius skulle utses till kardinal. Konsistoriet då biskopen utnämndes till kardinal ägde rum den 28 juni 2017 i Peterskyrkan i Rom.

Biskop Anders är den första katolska biskopen i Sverige med svenskt ursprung sedan den lutherska reformationen på 1500-talet. Hans valspråk är "In Laudem Gloriae" - "Gud till pris och ära" som var dedikationsnamnet för den heliga Elisabeth av Treenigheten ocd.

Biskopen är väl känd också som författare till flera andliga böcker om tron och om karmelitiska helgon. Han har bland annat skrivit boken Korsvägen som är en meditation över korsvägstavlorna i sin biskopskyrka S:t Erik på Södermalm i Stockholm.