Kortpredikan 10 mars 2023
1 Mos 37: 3-4, 12-13a, 17b-28; Ps 105: 16-21; Matt 21: 33-43, 45-46
Josefs bröder är förblindade av avundsjuka. De hatar sin broder och säljer honom till priset för en slav.
Deras avund kan psykologiskt förklaras. Jakob hade Josef kärare än sina andra sönder. Han fick en särskild livklädnad. Oförsiktigt och oklokt kan vi tycka. Josef hade naivt berättat om sina drömmar där han själv var herre över sina bröder.
Men avund kan aldrig försvaras. Den är ond och den förblindar.
Likheterna mellan Josefs öde och Jesu liknelse om arrendatorerna är stora, men i liknelsen ligger accenten på ägarens troskyldiga åtgärd att sända också sin son. Vi som sett i facit anar korsets dårskap.
Jesus låter översteprästerna och de äldste själva besvara frågan vad konsekvensen blir. ”Vingårdens ägare lönar ont med ont”.
Men Jesu svar innehåller något annat, och han hämtar svaret ur Skrifterna. ”Har ni aldrig läst vad som står i skriften: ’Stenen som hus byggarna ratade har blivit en hörnsten.’”
Jesus antyder något som är större än rättvisan. Gud lönar inte ont med ont, utan med något större gott. Barmhärtigheten triumferar över rättvisan.
Josef skall själv profetiskt uttrycka det när han senare möter sina förskräckta bröder: ”Ni ville ont, men Gud har vänt det till något gott”. Avunden förvandlas till tacksägelse.
Det undanröjer inte risken att Guds rike tas ifrån dem som fått del av riket. Riket ges åt andra hos vilka det kan bära frukt.
Det befriar inte från kampen mot avund och andra laster så att vi bär frukt, men kampen sker under nådens förtecken. När vi i stället för avund tackar för de andras gåvor, blir deras gåvor också våra.
Men endast genom nåden vinner vi segern och friden. Det är vårt förhållande till nåden som en gång skall döma oss.
Låt oss be om öppnade ögon för Guds vidunderliga nåd i vår Herres Jesu Kristi påsk.
Vi föregriper och tar emot den i varje eukaristi. I Kristi kropp blir de andra lemmarnas gåvor också våra.
pater Ingmar Svanteson
