Fotografier: Maasburg-arkivet / Hennes "Hus för de döende" i Calkutta låg Moder Teresa särskilt varmt om hjärtat. Genom systrarnas kärlek får de fattigaste av de fattiga här uppleva sin egen värdighet.

För 75 år sedan erkände Rom Moder Teresas nya orden. Hur gick det till när den grundades?

Moder Teresa gick 1928 in i Loreto-systrarna i Dublin för att bli missionär i Indien. Hon hade redan varit ordenssyster i femton år när hon den 10 september 1946 under en tågresa till Darjeeling i Västbengalen hörde Jesu ord i sitt hjärta: "Jag törstar." Hon kände Guds överväldigande kärlek i sitt hjärta. På ett omskakande sätt förstod Moder Teresa att Gud inte älskar oss "lite grann", utan att orden "Jag törstar" är det yttersta uttrycket för hans längtan efter sina skapelsers kärlek och deras själars frälsning. Hon hade nu förstått kärnan i sitt kall och var fast besluten att tjäna Jesus i de fattigaste av de fattiga.

Men det tog ytterligare fyra år innan Rom erkände den nya orden.

"Framför allt genom barnen i Kalkuttas slum fick hon tillgång till människorna i misären – till hemlösa, sjuka, funktionshindrade, spetälska och döende."

Som Jesus hade uppmanat henne, började hon genast arbeta med att utforma stadgarna för en egen religiös systergemenskap under ärkebiskopen av Kalkuttas auktoritet. Den 2 april 1948 gav påven Pius XII henne tillstånd att leva som ordenssyster utanför klostret. Den 16 augusti 1948 tog hon av sig Loreto-systrarnas ordensdräkt och lämnade tryggheten i sitt älskade kloster. Hennes nya ordensdräkt – den blåvitkantade sarin, som idag är känd över hela världen – var ett oerhört modigt steg för en vit europeisk kvinna. Framför allt genom barnen i slummen fick hon tillgång till de mest utsatta: hemlösa, sjuka, handikappade, spetälska och döende. Hon litade helt på Guds försyn, utan strategiska planer och till en början helt ensam. Och Herren belönade hennes förtroende – för ett erkännande från Vatikanen knappt två år efter att arbetet började var verkligen sensationellt.

Från denna blygsamma början i slummen i Calkutta växte en orden fram som idag är verksam över hela världen.

När Moder Teresa dog den 5 september 1997 i Calkutta, hade hennes ordensfamilj, som består av fem kongregationer, 592 hus – hon kallade dem "Tabernakel" – och cirka 5 000 systrar. Under de sista 35 åren av sitt liv bytte hon i genomsnitt var tredje dag antingen hus, land eller kontinent. Men hon såg aldrig växandet av sin grund som frukt av sitt eget rastlösa arbete, utan alltid som "Hans verk". Hon sa: "Jag är bara en blyertspenna i Guds hand, med vilken han vill skriva ett kärleksbrev till världen."

Eftersom det skulle vara helt "Hans verk", insisterade hon på att lita helt på Guds försyn. I Missionaries of Charity är det inte bara varje enskild syster som lever i fattigdom, som i de flesta katolska ordnar – utan hela gemenskapen. Det finns inga fasta inkomster eller verkliga tillgångar. Eftersom systrarna avger ett löfte om att "tjäna de fattigaste av hela sitt hjärta och utan ersättning", får de ingen lön. Moder Teresa var övertygad om att Gud alltid skulle ge dem exakt det de behövde för sitt arbete.

Men det är inte askes eller avsaknad av egendom som gör denna orden unik – utan blicken för de fattigaste av de fattiga.

Som teologer före henne, var Moder Teresa övertygad om att vi möter Jesus både i eukaristin och i de fattigaste av de fattiga. På väg från morgonmässan till huset för döende, där hon ville ge ett värdigt slut till de av samhället bortglömda, sa hon en gång: "Nu går vi från Jesus i eukaristin till Jesus i de fattigaste av de fattiga – det är samma Jesus."

Detta har en biblisk grund: "Vad ni har gjort för någon av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig." (Matt 25:45) För henne var Jesu närvaro i de fattigaste lika verklig som i eukaristin. En journalist som såg henne ta hand om en sjuk man med hemska sår lär ha sagt avsmakat att han inte skulle göra det ens för en miljon dollar.

Hennes omedelbara svar var: "Nej, för en miljon dollar skulle jag inte heller göra det." Men hon gjorde det för Jesus – och satte därmed tron mitt in i världens nöd.

Hur kan det rastlösa arbetet hos Missionaries of Charity förenas med ett kontemplativt liv?

"För Moder Teresa var bönen lika naturlig som att andas"

Bön var för Moder Teresa lika nödvändigt som andningen. När hon inte arbetade eller samtalade, såg man henne be. Rosenkransen fanns alltid i hennes händer. Hon sa: "Jag känner mig så värdelös och svag. Eftersom jag inte kan lita på mig själv, litar jag på honom – 24 timmar om dygnet. Bönen vidgar hjärtat tills det blir kapabelt att ta emot Guds gåva av sig själv."

Jag minns en gång när hon stod vid en bensinstation och såg på slangen som fyllde bilen med bensin. Hon sa: "Se, det är som blodet i kroppen – utan blod inget liv. Utan bensin ingen körning. Och utan bön är själen död."

Hur formade denna hållning hennes orden?

Systrarna tillbringar varje dag minst en timme i tillbedjan inför det Allraheligaste Sakramentet. När en katastrofal översvämning drabbade Bangladesh 1972, skickade Moder Teresa sina systrar dit omedelbart. Behoven var enorma, och arbetet krävde nästan övermänskliga insatser. Men när de blev uppmanade att förkorta bönepassen på grund av katastrofen, vägrade hon bestämt: "Nej, systrarna ska komma hem för tillbedjan och den heliga mässan."

Hon visste att systrarnas kraft skulle sina om de inte fick näring från mässan och tillbedjan. "Utan Gud är vi för fattiga för att hjälpa de fattiga. Men när vi ber, lägger Gud sin kärlek i oss", sa hon. Hon visste: "Frukten av bön är kärlek. Frukten av kärlek är tjänande. Bara genom bön kan du verkligen tjäna de fattiga."

Du föreslår Moder Teresa som kyrkolärare för 2000-talet. Varför?

Moder Teresa ville vara "en blyertspenna i Guds hand". Hon levde det hon lärde – och allt syftade till att leda människor till Jesus. Om hennes namn idag används som en synonym för kristen kärlek, beror det på att Guds kärlek som blivit människa i Kristus blev synlig i henne och hennes gärningar. Än idag vördas Moder Teresa över nations-, konfessions- och religionsgränser. Hennes hängivelse till Kristus i hans lidande bröder och systrar är ett frö som fortsätter att gro i kyrkan.

Till skillnad från många helgon som blivit kyrkolärare lämnade hon inga teologiska verk. När hon en gång var på väg till ett universitet i Indien som ville ge henne ett hedersdoktorat i juridik, sa hon skämtsamt till mig: "Vet du, fader, jag har aldrig studerat. Jag har inga diplom. Jag kan ingenting om juridik. Jag vet bara lite om Jesus – och ändå vill universiteten ge mig hedersdoktorat!"

Hon skrev inte sin teologiska avhandling på papper – utan i hjärtat på otaliga människor, både fattiga och rika. Hon var en lärare i handling.

Vad var den teologiska kärnan i hennes lära?

"Som alla stora kyrkolärare lärde Moder Teresa inte något nytt eller strävade efter originalitet – hon gjorde Jesu och kyrkans lära synlig och begriplig för vår tid."

Kyrkans lära var alltid grunden för hennes liv och handlingar. I en instruktion till sina systrar uppmanade hon dem att "bli mer lika Jesus – genom att bli fattigare, renare, lydigare, mer kärleksfulla – och på så sätt heligare."

Som alla stora kyrkolärare lärde hon inte något nytt – men gjorde det eviga levande, begripligt och konkret.

Påven Benedikt XVI kallade henne "ett ödmjukt vittne om Guds kärlek".

Ja, precis som Franciskus av Assisi blev Moder Teresa genom sin hängivenhet till Guds vilja och sitt avståndstagande från världsliga bekvämligheter en förebild för verklig kyrklig förnyelse. I sitt tal i Freiburg 2011, där Benedikt XVI efterlyste "avvärldsligande av kyrkan", hänvisade han uttryckligen till helgonet från Calkutta: "Saliga Moder Teresa blev en gång tillfrågad vad hon tyckte var det första som måste förändras i kyrkan. Hon svarade: Du och jag!"

I detta lilla svar ligger två viktiga insikter: För det första – kyrkan är inte bara påven och biskoparna. Kyrkan är vi alla. För det andra – förändring är nödvändig, och varje kristen är kallad till ständig förnyelse.

Påven sa vidare: "Ett missionerande vittnesbörd från en avvärldsligad kyrka blir tydligare. En kyrka befriad från materiella och politiska tyngder och privilegier kan öppna sig mer mot världen – och leva sitt kall till tillbedjan av Gud och tjänande av nästan på ett friare sätt."

Ja, det är precis detta Moder Teresa står för.

Stephan Baier

Inlägget kommer från sidan www.die-tagespost.de

Direktlänk till inlägget klicka här

Översättning till svenska, oktober 2025, AI

Läs också: Fem intressanta fakta att veta om St. Teresa av Calcutta

Läs också: Moder Teresa var rädd för "stora folksamlingar" – men hon älskade att berätta för dem om eukaristin

Läs också: Be som Moder Teresa