Sankt Ignatius-katedralen i Shanghai

Den förestående vigningen av en ny biskop i Shanghai, påtvingad av kommunistpartiet utan Vatikanens godkännande, utgör en spektakulär provokation mot Rom. Medan Peking dikterar villkoren för den katolska kyrkan i Kina, fortsätter Vatikanens diplomati – fångad i ett alltmer giftigt avtal – att predika tålamod.

Scenen kommer att utspela sig den 15 oktober i Sankt Ignatius-katedralen i Shanghai. Joseph Wu Jianlin, vald och påtvingad av kommunistmyndigheterna, kommer att vigas till hjälpbiskop. Varken påven, statssekretariatet eller nuntiaturen har konsulterats. Än en gång får Rom höra nyheten via regimens pressmeddelanden. Denna illegitima vigning utgör ännu ett förödmjukande kapitel i den turbulenta historien om relationerna mellan Kina och Vatikanen.

Trots löften om dialog har det hemliga avtalet som undertecknades 2018 endast lett till förvirring, splittring och underkastelse. Under sju år har färre än ett tiotal biskopar utsetts, de flesta enligt Pekings vilja. Den 29 april, bara några dagar efter påve Franciskus död, passade Kina på att under påvestolens tomrum utse två nya biskopar. En kyligt fräck gest – kommunistpartiet tar sig rätten att utse kyrkans herdar under sede vacante.

Detta är det senaste i en lång rad av spänningar mellan kyrkan och den kinesiska regimen. Avtalet från 2018, som var tänkt att bygga en bro mellan den officiella kyrkan och underjordiska kyrkan lojal mot Rom, skulle sätta punkt för decennier av splittring. Men sju år senare har resultatet blivit det motsatta. Många församlingar har tvingats hissa röda flaggor, krucifix har tagits bort från helgedomar, och präster lojala mot Heliga Stolen övervakas eller fängslas fortfarande. Löftet om fredlig samexistens har förvandlats till ideologisk kontroll.

Enligt flera kristna organisationer har över 1 500 kyrkor stängts eller "siniserats" under de senaste fem åren. Seminarister har uteslutits för att de vägrat skriva på lojalitetsförklaringar till partiet.

Denna politik syftar till att reducera kyrkan till ett propagandainstrument – en tro utan Rom, en lydnad utan frihet.

Inför denna nya maktkamp är Roms reaktion reducerad till en generad tystnad. Kardinal Pietro Parolin, huvudarkitekt bakom avtalet, fortsätter att tala om "tålamod" och "förtroende". Ord som klingar tomma när den kinesiska regeringen öppet trampar på Petri efterträdares auktoritet. Vatikanens talesman Matteo Bruni har valt att inte kommentera alls.

Men flera röster inom kyrkan höjs för att fördöma denna passivitet. Kardinal Joseph Zen, emeritusbiskop av Hongkong, har upprepade gånger varnat för Vatikanens naivitet. "Peking har aldrig hållit ett enda löfte," sa han redan 2022. Enligt honom är det hemliga avtalet en "omoralisk" politisk fälla som hotar den katolska minoritet som förblivit lojal mot Rom. Andra prelater, mer diskreta, delar privat samma uppfattning – det är dags att ompröva en diplomati som, under förevändning av försiktighet, nu gränsar till kapitulation.

Påve Leo XIV ärver därmed ett explosivt ärende, en symbol för misslyckandet med en försonande strategi. När han nyligen tillfrågades om Kina, erkände den Helige Fadern att han fortfarande söker rätt tillvägagångssätt, samtidigt som han uttryckte en önskan att förstå och respektera den kinesiska kulturen. "Jag är i ständig dialog med olika kinesiska personer, från båda sidor, för att bättre förstå hur kyrkan kan fortsätta sitt uppdrag," sa han. Men Peking förstår bara ett språk – total kontroll.

Det nya pontifikatet inleds alltså med ett sanningens ögonblick. Leo XIV, som sedan sin valdag betonat troheten till Kristus framför all mänsklig diplomati, måste nu välja mellan att fortsätta sina föregångares försiktiga linje eller att bryta med ett profetiskt steg. Hans tystnad liknar just nu en meditation inför striden.

Detta nya avsnitt får en särskild tyngd i Shanghai, ett biskopsdöme som symboliserar det katolska martyrskapet under Mao. Det var där som biskop Ignatius Kung Pinmei 1955 greps och satt fängslad i trettio år för att ha vägrat underordna sig den patriotiska föreningen. Johannes Paulus II, imponerad av hans trofasthet, utnämnde honom till kardinal in pectore 1979. Hans exempel ekar fortfarande i dag, när partiet återigen försöker förvandla kyrkan till ett lydigt redskap för regimen.

Efter den ensidiga utnämningen av monsignore Shen Bin 2023 – som slutligen erkändes av Vatikanen efter tre månaders tvekan – bekräftar vigningen av Wu Jianlin Pekings strategi: att påtvinga biskopar och sedan tvinga Rom att acceptera dem. Varje eftergift försvagar Vatikanens diplomatiska trovärdighet ytterligare och ökar frustrationen bland kinesiska katoliker, som slits mellan lydnad och trofasthet.

Men det som står på spel i Shanghai handlar om mer än bara Kina. Det handlar om kyrkans relation till den världsliga makten. I en värld där tron ofta tystas ned, kommer Roms mod inför Peking att bli ett avgörande test för religionsfrihetens framtid. På Leo XIV:s svar kan det ytterst bero om en verkligt katolsk kyrka i Kina – fri, universell och trogen Petrus – överlever, trots rädsla och förföljelse.

Tribune Chrétienne

Inlägget kommer från sidan www.tribunechretienne.com

Direktlänk till inlägget klicka här

Översättning till svenska, oktober 2025, AI

Läs ocks: Medan Jimmy Lai drar till sig stöd över hela världen fortsätter Vatikanen att vara tyst

Läs ocks: Kritiker säger att Hongkongs kardinal förskönar Kinas religiösa förföljelse

Läs också: Den fortsatta skandalen med Vatikanens Kina-politik

Läs också: Förföljelsen av 10 katolska biskopar i Kina intensifierades efter avtalet mellan Vatikanen och Kina, enligt rapporten

Läs också: Kardinal Zen i tal till amerikanska kongressledamöter: Kina vill att Vatikanen ”ger upp allt”

Läs också: George Weigel: ”Sinifiering” är inte inkulturation