Nyligen blev jag tilltalad av en präst utanför det tyskspråkiga området som undrade när nästa krönika av mig skulle publiceras på kath.net. Jag blev mycket förvånad, men samtidigt glad över att krönikorna har en så bred och till och med gränsöverskridande läsekrets. Det fick mig att reflektera - och den reflektionen vill jag gärna dela.

Ofta ställer unga människor sig frågan vad de ska göra med sina liv. De har många idéer, testar olika vägar. Ibland hittar de något som de känner sig uppfyllda av - men ibland är det inte så enkelt. Och även om man till synes har funnit sitt kall, kan tvivlet komma efter en tid: Är det verkligen rätt? Har allt slit och möda någon egentlig mening?För det något gott med sig - för mig själv eller för någon annan? Eller gör jag det bara för att slå ihjäl tid, försörja mig, av vana - eller för att jag helt enkelt inte har någon bättre idé om mitt liv?

Jag tror att vi alla känner igen sådana stunder, när vi tvivlar och känner oss malplacerade. Det är bra att stanna upp och fundera - att inte bara låta vardagen rulla på i gråhet. Det är gott, så länge det leder till nya idéer, att vi lär känna oss själva och våra gåvor bättre, och använder dem för ett högre syfte.

Men om vi börjar tro att allt vi gör är meningslöst – eller ännu värre, att vi själva är meningslösa, att vi inte hör hemma i denna värld, att vi inte har något att bidra med - då är det verkligen dags att arbeta med vår inställning. Sådana tankar kan snabbt leda till att vi drar oss tillbaka i förtvivlan, begraver våra gåvor, slutar leva fullt ut - eller till och med sjunker ner i depression.

Frågan om nästa krönika visade mig att till och med de minsta saker vi gör inte är betydelselösa. De kan få betydelse på de mest oväntade platser och i de mest oväntade ögonblicken. Med stor sannolikhet får vi aldrig veta det - men även den minsta gesten kan vara den största välsignelsen för någon annan.
Jag är övertygad om att var och en av oss påverkar historiens gång - om så bara en enda människas liv - men det kan vara en avgörande påverkan som förändrar livet. Det kan vara de ord vi skriver till någon, att vi visar omtanke, ett korstecken som vi kanske skäms lite för, rosenkransen vi bär i handen. Det kan vara en kram, en liten omtanke, den tid vi ger till någon - eller bara ett leende.

Och ja, tyvärr fungerar det också åt andra hållet. Precis som vi kan vara en välsignelse för någon, kan vi - även omedvetet - såra andra.

Inget är meningslöst. Varje liten handling kan skapa stora vågor. Och med Guds nåd kan varje lidande bli till en välsignelse.

Ett liv i samvete, i harmoni med tron och sakramenten hjälper oss att även i det lilla handla gott.

Viktoria Samp

Inlägget kommer från sidan www.kath.net

Direktlänk till inlägget klicka här

Översättning till svenska, oktober 2025, AI