Foto: Raffi Yedalian / Wikimedia Commons / public domain Med öppna ögon mot martyrdöden: Den armenisk-katolske ärkebiskopen av Mardin, Ignatius Maloyan.

Det var den 11 juni 1915 när den armenisk-katolske ärkebiskopen av Mardin, Ignatius Choukrallah Maloyan, såg martyrdöden i vitögat genom mynningen på den turkiske polischefen Memdouh Beys pistol. Strax innan hade polismannen redan för andra gången lagt fram ett erbjudande: Om han konverterade till islam, skulle hans liv skonas.

Men den högutbildade andlige ledaren, som under de föregående dagarna hade bevittnat de blodiga följderna av ungturkarnas plan för en ”slutgiltig lösning” på den armeniska frågan och hade förberett ytterligare 395 gripna kristna på martyrdöden, svarade bestämt:

"Jag har sagt dig att jag vill leva och dö för min tro och min religion. Jag är stolt över min Guds och Herres kors."

Memdouh blev mycket arg, drog sin pistol ur hölstret och sköt Maloyan på plats. Innan han drog sitt sista andetag, ropade martyren högt:

"Min Gud, var mig nådig; i dina händer anbefaller jag min ande."

Choukrallah Maloyan föddes den 18 april 1869 i den sydöstra turkiska staden Mardin. Bland den kristna hälften av stadens invånare fanns, förutom armenier, också syrisk-ortodoxa kristna, med Rom förenade syrier, kaldeéer och även några protestanter.

När han var fjorton år fick han möjlighet att studera i Bzommar i Libanon – som på den tiden också tillhörde Osmanska riket. År 1896 tog han emot prästvigningen, antog namnet Ignatius som ordensnamn och tjänade därefter i Alexandria, sedan Kairo och Istanbul.

År 1911 utnämndes den högutbildade Ignatius till ärkebiskop av Mardin. Fram till dess hade det upprepade gånger förekommit angrepp på den armeniska befolkningen i Turkiet – en utveckling som under den nye ärkebiskopens ämbetstid skulle nå en ny höjdpunkt.

"Döda mig, så får ni se hur en kristen dör!"

Även om Maloyan till en början räknades som en lojal osmansk medborgare – åtminstone enligt myndigheternas synsätt – hamnade han snart i fokus för ungturkarnas politiska rörelse.

Efter svåra militära nederlag för det osmanska riket anklagade dess ledning år 1915 de kristna minoriteterna, särskilt armenierna, för att stödja krigsmotståndaren Ryssland – också ett kristet land – och för högförräderi mot imperiet.

En plan för den ”slutgiltiga lösningen” på armeniernas existens antogs och genomfördes snart.

Den 3 juni 1915 tvingade myndigheterna i Mardin ärkebiskopen och 27 katoliker att inställa sig inför domstol. Polischefen Memdouh Bey lät dessutom fängsla ytterligare 395 kristna, däribland åtta präster.

Bland dessa fanns 226 armenier, 112 syrier, 30 kaldeéer och 27 protestanter.

Den 10 juni släpades fångarna till grannbyar – ärkebiskopen i järnbojor och kedjor bland dem.

De första fångarna höggs ihjäl i ett stenbrott, ytterligare nästan hundra män mördades vid grottorna i Cheikhan, de nästa dödades vid fästningen Zerzewan genom stening, knivhugg och slag med klubbor. Även för dem erbjöds konversion till islam som en utväg.

Ärkebiskop Maloyan talade för dem alla:

"Att bli en förrädare mot den kristna religionen – aldrig!"

En lekman, Razcallah Murcho, tillade från fångledet:

"Döda mig, så får ni se hur en kristen dör!"

Den 14 juni 1915 fördes ytterligare 278 fångar bort, däribland fem armeniska och sju syrisk-katolska präster, 262 katolska lekmän och fyra protestanter. Alla blev mördade.

De bad om att få ta emot sitt martyrium med tålamod och mod

Under sin tjänst i Egypten tog Maloyan outtröttligt hand om de fattiga och sjuka. Som privatsekreterare till den armenisk-katolske patriarken i Konstantinopel visade han sin intellektuella briljans – det sägs att han talade sex språk flytande – och sin kallelse som herde.

Som ärkebiskop i Mardin engagerade han sig djupt i utbildningen av det unga prästerskapet.

Innan de dödades samlade han sin församling och uppmuntrade dem att stå fasta i tron. Alla knäböjde tillsammans med honom och bad till Gud att få ta emot sitt martyrium med tålamod och mod.

Saligförklaringen av Ignatius Maloyan den 7 oktober 2001 genom påve Johannes Paulus II skedde som ett tecken för tusentals andra martyrer från krigsåret 1915 i Mardin och Anatolien.

Ända till sitt sista andetag vägrade Maloyan att förneka sin kristna tro och vittnade om Guds barmhärtighet – ända in i martyrdöden.

Turkiet förnekar än i dag folkmordet på armenierna och andra kristna minoriteter.

Den 19 oktober kommer den ”eldfyllde” Ignatius Choukrallah Maloyan att helgonförklaras högtidligt i Rom.

Johannes Moussong

Inlägget kommer från sidan www.die-tagespost.de

Direktlänk till inlägget klicka här

Översättning till svenska, oktober 2025, AI