Den postliberala kyrkoläraren
En kyrkolärare mot att den gudomliga uppenbarelsen underkastas tidsandans mänskliga nycker.
Tidigare i år tillkännagav påve Leo XIV att kardinalen S:t John Henry Newman skulle bli den 38:e kyrkoläraren. ”Jag kommer att ge titeln kyrkolärare till S:t John Henry Newman, som gav ett avgörande bidrag till förnyelsen av teologin och förståelsen av den kristna lärans utveckling”, sade den Helige Fadern efter att ha firat mässa för kateketer under jubileet på Petersplatsen.
Newman är en av de mest betydelsefulla teologerna i den moderna världen. Hans intellektuella och andliga skrifter har gett många trogna katoliker, inklusive denna författare, en djup förståelse för katolicismens skönhet.
Newmans texter är särskilt relevanta i vår sekulariserade tid. Newman blev känd för att skriva mot de villfarelser som uppstod genom liberalismens framväxt. Det är försynens verk att Kyrkan nu ger Newman titeln kyrkolärare just när världen går in i en postliberal tidsålder.
Efter Newmans upphöjelse till kyrkolärare borde Kyrkan ge honom en titel som inte bara speglar hans skrifter, utan även vår tids problem. Kyrkan borde därför ge John Henry Newman titeln Kyrkolärare mot liberalismen.
Från början av sin intellektuella och andliga resa tog Newman ställning mot liberalismens villfarelser. Han menade att hans motstånd mot liberalismen var en kraft som enade hela hans liv. Redan som anglikan var han fast besluten att bekämpa liberalismens framväxt – både inom religionen och politiken.
Varför motsatte sig Newman liberalismen? Newman bekämpade liberalismen därför att den begick det ”misstaget att underkasta uppenbarade sanningar mänskligt omdöme – läror som i sin natur står över och är oberoende av detta.” I grunden innebär liberalismen att den gudomliga uppenbarelsen underkastas mänsklig förnuft, och endast det som kan förstås av förnuftet får anses vara sant.
I sitt berömda ”Biglietto-tal” fortsatte Newman att tala emot liberalismens ”antidogmatiska karaktär”.
Newman sade:
”Liberalism inom religion är läran att det inte finns någon positiv sanning i religionen, utan att alla trosuppfattningar är lika goda – och detta är läran som vinner mark och styrka för varje dag... Den lär att allt ska tolereras, eftersom allt är en fråga om åsikt.”
Liksom liberalism inom politiken förnekar moraliska sanningar, förnekar liberalism inom religion existensen av en sann religion.
Newman betonade gång på gång att liberalismen var orsaken till det ”stora avfallet” som svepte över Europa under hans tid. Han skrev:
”Till och med i länder som hade skiljt sig från Kyrkan, såsom mitt eget, gällde när jag var ung den ståndpunkten att ’Kristendomen var landets lag’. Nu kastas detta goda samhällsbygge, som är kristendomens verk, av sig överallt.”
Liberalismens förnekande av kristendomens högsta goda hade infekterat Europa – från upplysningstiden, genom Newmans era och ända in i vår tid. Dr. Patrick Deneen skrev att liberalismen skapar en ”antikultur” där det enda som förenar människor är att ingen har något gemensamt. Resultatet har blivit moralisk och social förvirring som plågar den moderna människan.
Newman beklagade att liberalismens spridning var som en infektion som ”kan bli många själars fördärv”. Människorna under hans tid hade förkastat kristendomens universella läroauktoritet till förmån för sina personliga övertygelser. Han skrev att:
”Istället för Kyrkans auktoritet och undervisning, skulle [den moderna människan] införa en universell och helt sekulär utbildning, ämnad att inge varje individ att ordning, flit och måttfullhet är till hans personliga nytta.”
Den liberala människan bestämmer själv sin egen existens, sin egen moral – och blir sin egen katedral.
Liberalism, både politiskt och religiöst, bygger på flera felaktiga uppfattningar om människan. Ändå såg Newman – i likhet med begreppet felix culpa (lycklig skuld) – liberalismen som något Gud kunde använda till det goda. Professor Adrian Vermeule skriver att detta synsätt ”ser antingen själva syndafallet, eller specifika villfarelser och brott i historien, som medel genom vilka nåden överflödar – så att Försynen vänder fel till välsignelser som annars inte kunnat uppstå.”
Ett exempel: liberalismens upphöjande av individens privata omdöme över moralens objektiva sanningar. Men Newman menade att Kyrkans svar på detta är ”nödvändigt för religionens själva liv”. I Apologia pro Vita Sua skrev Newman:
”Varje bruk av ofelbarheten förverkligas genom ett intensivt och mångfacetterat samspel med förnuftet, inifrån och utifrån, och väcker i sin tur ett förnyat motstånd från förnuftet; liksom en stat existerar och består genom sina olika delar i konkurrens och konflikt, så visar sig det katolska kristenlivet inte som ett enkelt uttryck för religiös absolutism, utan som en ständig växling mellan auktoritet och privat omdöme – som ebb och flod.”
Newman trodde alltså att det är genom Försynen som Kyrkan konfronterar dessa villfarelser, för att därigenom vinna fler själar. Som han så vackert uttryckte det:
”Vår fiende förvandlas till en vän… han gör precis så mycket som är nyttigt – och tas sedan bort.”
Newmans kamp mot liberalismen är kanske det mest utmärkande med hans skrifter. Hans orubbliga motstånd erbjuder ett försvar mot de fel som denna ideologi för med sig. Hans upphöjelse till kyrkolärare är ett tydligt tecken på att Försynen leder Kyrkan.
När världen nu går in i sin postliberala era måste Kyrkan återigen bli västvärldens ledare. Risken att världen återvänder till liberalismens villfarelser – eller till en sekulär postliberalism – är ett alltför stort spel med själarna som insats. Att utropa Newman till Kyrkolärare mot liberalismen skulle kanske inte bara hjälpa den sekulära världen, utan också stödja Kyrkan i kampen mot de felaktiga liberala idéer hon själv tagit till sig under årtionden.
Vår postliberala tid kräver fast ledarskap. Kyrkan måste vara den institution som vägleder de trogna. Och det finns ingen bättre hjälp än från vår postliberala kyrkolärare: S:t John Henry Newman.
Michael Ippolito
Michael Ippolito är juridikstudent vid Ave Maria School of Law med inriktning på naturrätt. Han har en kandidatexamen i statsvetenskap från The Catholic University of America med biämnen i historia och teologi. Han är medgrundare och tidigare ordförande för The American Postliberal. Han har publicerats i Crisis Magazine, The Daily Signal, The American Spectator och MRCTV. Följ honom på 𝕏 @mikeipps och på Substack @michaeljippolito.
Inlägget kommer från sidan www.crisismagazine.com
Direktlänk till inlägget klicka här
Översättning till svenska, oktober 2025, AI
Läs också: Den blivande kyrkoläraren John Henry Newman älskade rosenkransen
Läs också: En mästare mot moderna villoläror. Kardinal Newman kämpade med all sin kraft mot liberalism i religionen
Läs också: Den polske katolske publicisten Paweł Chmielewski: Vacker, för att han inte är ekumenisk. John Henry Newman – frälsning endast i Kyrkan
