Liksom förra veckan hör vi också denna vecka ordet ”försyn” i kollekt­bö­nen: ”ing­­et finns som undandrar sig din försyn”. Det är vår tro att det finns en gudom­lig plan och mening i allt som sker, den gudomliga försynen. Det betyder inte någon fastlåst au­to­ma­tik. Bönen fortsä­t­ter: ”Röj ur vä­gen allt som skadar oss, och ge oss allt som leder fram till dig”.

Både Tobit och Sara är djupt förtvivlade. De vill inte leva längre. Tobit skymfades av sin hustru, låt vara för att han beskyllt henne för stöld. Sara skymfades av sin tjänsteflic­ka för att kväva sina män. Hon överväger att ta sitt liv. Men båda ber. ”I ett och samma ögonblick nådde bådas böner fram till Guds här­lighet, och ängeln Rafael sändes ut för att ge dem bot.” Tobit blir Sa­ras svärfar och det hela slutar lyckligt.