”Guds härlighet är den levande människan, människans liv är att se Gud.” En vidunderlig utsaga av Irenaeus (d. 202), lärjunge till Polykar­pos, som var lärjunge till aposteln Johannes. Guds härlighet, strålglansen från Gud, lyser som klarast när den för­verk­ligas i männi­skan, Guds avbild. Irenaeus bekämpade gnosticismen och försvarade där­med skapelsen som god. Med samma intensitet försva­rade han enheten mellan de två förbunden. Abrahams Gud är också vår Gud. Troheten i det gamla För­bundet fortsätter i troheten mot den apostoliska tra­ditionen och suc­ces­sionen.

”Åt din säd skall jag ge detta land.” Abraham uppmanades att bryta upp till ett nytt land. För de troende be­tyder det inte ett geografiskt land utan det egna och renade hjärtat. ”Uppbrottet” sker när det hjärtat renas från främmande makter och män­­­niskan tar det rena hjärtat i besittning. Guds rike föregrips.