Om enheten i den Katolska kyrkan

Om enheten i den Katolska kyrkan

sön, 05/05/2019 - 10:51
Posted in:
0 comments

Om enheten i den Katolska kyrkan (De Catholicae Ecclesiae Unitate, 251) av kyrkoläraren S:t Cyprianus (+ 258).

Utdrag ur boken ”I martyrernas och bekännarnas tid”, Veritas förlag, 2014 (sid 69 - 72, översättning Göran Fäldt).

                                                                     S:t Cyprianus (+ 258)

 

Den kan inte längre ha Gud som sin Fader som inte samtidigt har Kyrkan som sin moder

Kristi Brud kan inte vara en äktenskapsbryterska; hon är ofördärvad och ren. Hon känner till ett enda hem; med kysk blygsamhet vakar hon över en enda bädds helgd. Hon håller oss i förvar för Gud. Hon utnämner söner som hon fött för det himmelska konungariket. Alla som skilts från Kyrkan och gått samman med en äktenskapsbryterska är skilda från Kyrkans löften; inte heller kan den som försakar Kristi kyrka uppnå Kristi gåvor. Denne är en främling; han hör världen till; han är en fiende. Han kan inte längre ha Gud som sin Fader om han inte samtidigt har Kyrkan som sin moder. Om någon kunde räddas som befann sig utanför Noaks ark, då kan också den som är utanför Kyrkan räddas. Herren varnar, när han säger ”Den som inte är med mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar” (Mt 12:30).  Herren säger, “Jag och Fadern är ett ” (Joh 10:30); och på ett annat ställe är det skrivet om Fadern och om Sonen och om den Helige Ande, ”Det är tre som vittnar” (1 Joh 5:7).  Och kan någon tro att denna enhet, som alltså kommer ur den gudomliga styrkan och hålls samman i de himmelska sakramenten, kan splittras i Kyrkan och hållas isär genom motstridiga viljor som skiljer åt och söndrarDen som inte respekterar denna enhet håller inte Guds lag eller bevarar tron på Fadern och Sonen, och har inte inom sig livet och frälsningen.

 

Den hade inte sömmar utan var vävd i ett enda stycke

Detta enhetens sakrament, detta band av oskiljaktig och sammanhållande endräkt, beskrivs i evangeliet där Herren Jesu Kristi mantel inte delas eller skärs itu utan tas emot som en hel mantel, som en tillhörighet för dem som kastade lott om Hans kläder, gjord i ett stycke som en oskadd och vävd kappa; dock borde dessa hellre ha iklätt sig Kristus.

         Den heliga Skrift talar om detta och säger, att ”eftersom den inte hade sömmar utan var vävd i ett enda stycke”, så sade de till varandra, ”Vi skär inte sönder den utan kastar lott om vem som skall ha den” (jfr Joh 19:23-24). Denna långskjorta bar med sig en enhet som kom uppifrån, det vill säga den har kommit från himlen och Fadern och den skulle verkligen inte skulle slitas itu av den som tagit emot och blivit ägare till den, ty utan delningen kommer vi i besittning av en hel och substantiell helhet.  

         Den kan inte inneha Kristi klädnad som delar upp och splittrar Kristi kyrka. Vid Salomos död, och då hans rike och folk splittrades, rev å andra sidan profeten Achia sin mantel i tolv delar när han mötte kung Jerobeam på vägen och sade till honom, ”ta tio delar”; ty så säger Herren: Jag river kungariket ur Salomos hand och ger tio spiror åt dig; och två skall vara hans för min tjänare Davids skull, och för Jerusalem, den stad där jag har valt att lägga mitt namn” (jfr 1 Kung 11:31).

    Som Israels tolv stammar delades upp, rev profeten Achia sin mantel itu. Men eftersom Kristi folk inte kan rivas i delar, sönderslits inte hans helvävda mantel av dem som äger den; odelad, enad och sammanhängande visar den en konsekvent endräkt hos vårt folk som iklätt sig Kristus.

 

                                                                                            (för Katolsk Horisont, maj 2019)