Kardinal George Pell anländer den 21 augusti till Högsta domstolen i Victoria i Melbourne, Australien

5
min read

Kardinal George Pell anländer den 21 augusti till Högsta domstolen i Victoria i Melbourne, Australien

sön, 08/25/2019 - 15:20
Posted in:
0 comments

”En klang av sanning” räckte för att hålla kvar kardinal Pell i fängelset.

Kommentar: Domslutet den 21 augusti mot kardinal George Pell är en katastrof på flera plan.

                                                                                     Fader Raymond J. de Souza

Appelationsdomstolen har inte dragit tillbaka den fällande domen den 21 augusti. (Foto Darrian Traynor/Getty Images) Vatikanen, Italien, 21 augusti.

 

De två domarna som inte godtog kardinal George Pells överklagande den 21 augusti sa att kärandes vittnesmål hade en ”klang av sanning” (a ”Ring of Truth”). Om det nu var så kunde de höra det lätta ljudet av en liten altarklocka trots att motbevisen strömmade ut från katedralens orgel med alla stämmorna på högsta ljudnivå.

En personlig katastrof

Vägran att godta kardinal Pells överklagan är en katastrof för hans frihet eftersom han fördes tillbaka till fängelset där han suttit i enskilt häkte 176 dagar. Man har vägrat honom möjligheten att fira mässan.

Domslutet, som avkunnades av en panel av tre domare vid Appelationsdomstolen i Victoria (den australiska staten Victoria, övers. anm.) med röstsiffrorna 2 mot 1, är en katastrof på en annan nivå.

De osannolika och omöjliga omständigheterna

Anklagelserna mot kardinal Pell har varit så upprörande att de blivit fullständigt omöjliga. Under sin första söndagsmässa i sin katedral som den nye ärkebiskopen av Melbourne (huvudstaden i staten Victoria, övers. anm.) ska han ha lämnat utgångsprocessionen,  snabbt gått tillbaka till sakristian och där upptäckt två ministranter som han aldrig träffat tidigare, förgripit sig på dem i avsiktlig, könslig handling, fortfarande i full liturgisk skrud för firandet av mässan, medan dörren till sakristian stått öppen och katedralen fortfarande varit full av folk i rörelse, bland annat aktiva med olika uppgifter under mässfirandet som kommit och gått mellan kyrkorummet och sakristiorna (en katedral kan ha flera, övers. anm.). 

Ingen har sett kardinal Pell lämna processionen, något som också ceremonimästaren vittnat om. Han har hela tiden varit vid kardinalens sida och gått bredvid honom under förflyttningarna i kyrkorummet. Ingen har heller sett pojkarna lämna processionen och flera vittnen har intygat att de inte skulle ha kunnat avlägsna sig utan att bli sedda.

Efter att har fullbordat denna sjabbiga handling på mellan sex och åtta minuter ska kardinal Pell ha gått tillbaka till folket som var på väg ut från mässan för att hälsa på dem. Ingen har iakttagit något vid tidpunkten. En av pojkarna, som dött 2014, har till sin mor 2001 bestämt nekat till att han någonsin blivit otillbörligt kroppsligen berörd eller utnyttjats sexuellt. Den andra pojken har inte haft något att säga förrän han gjort polisanmälan 2015.

Åklagarsidans bevisframställan

Åklagarsidan har bara presenterat polisanmälan som bevis utan att lägga fram fysiska bevis eller indicier och utan vittnens utsagor. Försvarssidan har presenterat kardinalens emotionellt upprörda förnekanden, det uppenbara förnekandet av det andra förmodade offret, och vittnesmål av en lång rad vittnen som sagt att det helt enkelt inte kan ha skett. 

Om detta inte är tillräckligt för att hävda att sannolika tvivel föreligger i målet – och därmed åtminstone ett fullt frikännande som inte måste vara absolut – är det ytterligt svårt att föreställa sig något fall av sexuellt utnyttjande där sannolika tvivel kan anföras.

När överdomaren Anne Ferguson redogjorde för Appelationsdomstolens dom sa hon att ”beviset i dess helhet” skulle göra det lovligt för en jury att uttala fällande dom. Det som är så förvånande i kardinal Pells fall är att ”beviset i dess helhet” helt och hållet, fullkomligt och uteslutande, är ett vittnesmål från en enda man.

Vad har räckt för en fällande dom?

Den princip som Appelationsdomstolen tillämpat i fallet – och nu kanske fastställt för andra liknande fall – är att ett förmodat offers vittnesmål ensamt, om det befinns inrymma en i och för sig otillräckligt definierad ”klang av sanning”, är tillräckligt för en fällande dom, hur överväldigande de fakta som presenterats av försvarssidan som bevis än är.

Många sexualbrottsrättegångar blir en fråga om vad han sa och vad hon sa, men det var inte fallet den här gången. Det här var en rättegång mellan vad han sa och vad alla andra sa, och domstolen har till slut kommit fram till att det var klokt och förnuftigt att inte hysa några tvivel om sanningsgrunden i vad han sagt.

Hellre fälla än fria

Kardinal Pell kan fortfarande söka prövning i Högsta Domstolen i Australien. Chanserna att lyckas är emellertid små efter ett förlorat försök i Appelationsdomstolen. Däremot är det möjligt att Högsta Domstolen är intresserad av att ta upp kardinal Pells fall oberoende av honom själv, som ett tillfälle att undersöka om det finns en princip som säger att ett enda vittnes vittnesmål kan övertrumfa alla andras, och i så fall processrättsligt behöva tillämpas generellt i hela landet. 

Appelationsdomstolen visste att den försvarat ett domslut i en rättegång som i en hel värld ansetts sakna trovärdighet. Bland de kritiska observatörerna finns många som av andra skäl inte räknar sig som vänner till kardinal Pell.

”Rakt på sak, osäkerheten som återkommer gång på gång uttrycker inte – och kan inte uttrycka – en omöjlighet,” har de två domarna i majoritet skrivit. ”Dessutom har staten kunnat stödja sig på bevis och kunnat avbörda sig ansvaret att fastställa att det funnits en realistisk möjlighet för att den brottsliga handlingen ska ha ägt rum.”

Men som redan sagts fanns inget annat vittnesmål än kärandens.

Även om man hur många gånger som helst kan diskutera att bevisföringen varit osäker, osannolik eller otrolig, landar domstolen i en slutsats att händelserna i ett metafysiskt perspektiv inte är omöjliga.

Domaren med en avvikande uppfattning, som också ville frikänna kardinal Pell på alla punkter, avisade hövligt majoritetens åsikt att kärandes ”klang av sanning” var tillräcklig för att kullkasta alla andra bevis och motbevis.

”Det håller inte juridiskt att säga att, hur osannolik kärandens berättelse än är … och hur övertygande det samlade försvarsmaterialet framlagt i rättegången än kan förefalla, kärandens hållning under hela korsförhöret undantagslöst måste övertrumfa sådana faktorer,” har domare Mark Weinberg skrivit.

Appelationsdomstolen har i sin dom sagt att juryn hade fullt underlag att ha rimlig tilltro till vittnesmålet, som, enligt domarnas bedömning av kärandens berättelse, hade ”klang av sanning”, men också därför att försvarssidan inte kunnat framlägga något motiv för att käranden skulle fara med lögn. 

Viktoriapolisens ”Operation tjudring”

Det är egentligen inte så svårt att föreställa sig. Motivet för käranden att ljuga – eller ”koka ihop” några delar i sin berättelse, skulle, för att tala med den avvikande domaren Weinbergs ord, kunna vara samma motiv som polismyndigheten i Victoria hade när den sammanställde anklagelserna mot kardinal Pell. Polismyndigheten startade i mars 2013 en ”Operation tjudring” för att uppmuntra till anmälningar mot kardinal Pell, två år innan någon anmälan om brott gjorts.

Under två år gjorde polisen i Victoria efterforskningar som inte fick några resultat och då hade man ändå gått så långt som till att vädja till offer höra av sig, bland annat med hjälp av annonsering i dagspressen. De utredde inte brott och spanade inte efter den skyldige; de hade redan sin man och var ute efter att hitta ett tänkbart brott att anklaga honom för.

Till slut misslyckades de i sitt uppsåt och hade bara ett osannolikt brott att hänga runt halsen på kardinal Pell.

Vad gjorde de under de två åren innan de slutligen producerade åtalet i det här fallet? Varför hörde inte det andra påstådda offret av sig till ”Operation tjudring” året innan han dog? Varför hörde käranden av sig först sedan hans påstådda medoffer var död och inte längre kunde motsäga historien? Har möjligen Victoriapolisen på något sätt uppmuntrat eller hotat käranden?

Under normala omständigheter skulle det vara svårare för en kamel att ta sig genom ett nålsöga än för en jury att enhälligt och utom rimliga tvivel avkunna en fällande dom i kardinal Pells fall, och än mindre segra i överklagandefallet.

Två domare mot en fäller en oskyldig människa

Det är inte normala omständigheter – för ingenting är omöjligt för polis och domstol i Victoria, allra minst en fällande dom över en oskyldig människa.

                                                                                           Fader Raymond J. de Souza

Fader Raymond J. de Souza är chefredaktör för Convivium Magazine.

 

Översättning för Katolskt Magasin, 24 augusti 2019, Göran Fäldt. Not. Underrubrikerna bygger på innehållet i artikeln av Fader Raymond J. de Souza men är översättarens tillägg.

 

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.comhttp://www.ncregister.com/

Direktlänk till inlägget klicka här