Inget snack om saken – kyrkofäderna var katoliker

3
min read

Inget snack om saken – kyrkofäderna var katoliker

tis, 07/30/2019 - 11:19
Posted in:
0 comments

Inget snack om saken – kyrkofäderna var katoliker. Protestanterna känner ibland behov av att räkna kyrkofäderna som sina.

                               Italienska skolan Emiliani – ”Den helig Hieronymus botgöring”

 

Några av dem som läser mig vet att jag inte är ”född katolik.” Jag har berättat hela min konversionshistoria på The Journey Home.

 

Kardinal John Henry Newman är väl känd för sitt uttalande ”Att fördjupa sig i historien är att inte längre vara protestant.” Den saligförklarade engelske kardinalen helgonförklaras den 13 oktober i år och denna kommande händelse har fått mig att vrida och vända på de berömda orden. Det ligger mycket av sanning i dem. Min egen äventyrliga resa i den kristna tron är ett bärande exempel på att orden står för ett verkligt behov av konversion.

Men i verkligheten är det ändå så att inte alla som känner Kyrkans historia innan och utan slutar att vara protestanter. En del protestanter vill hellre uppfatta hans ord på ett sätt som godkänner och styrker de egna trosuppfattningarna och knappast som tecken på öppenhet inför kyrkofädernas tro.

Det verkar på ett sätt logiskt i alla fall. För att visa att ett visst samfund är det rätta, blir det problematiskt att ta fram en gemensam röd tråd i de avgörande trosfrågorna. Logiken kommer också in här: Apostlarna har säkerligen förstått Kristi undervisning och lära. Om det stämmer måste biskoparna och andra kristna som känt apostlarna ha ärvt samma tro. Alltså är det bra för protestanterna att hävda att Luther och de andra reformatorerna inte ägnade sig åt förändringar i tron utan att de byggde på en fortsättning av den tidiga Kyrkans väldefinierade tro. Det betydde naturligtvis, att om protestantiska idéer stod att finna i de mest inflytelserika fädernas skrifter, så var det till protestanternas fördel. Än bättre var det om påståenden kunde uppvisas som motsade katolsk lära.

När detta sagts är det inte svårt att finna polemiker som använder utdrag från Augustinus, Cyrillos av Jerusalem och ett antal andra som försvarade deras trossatser. De protestantiska polemikerna citerade med ett annat argument Hieronymus som belyste meningen med de fyra kännetecknen för Kyrkan:

”Kyrkan består inte av väggar utan av sanningen i hennes lära. Kyrkan är där den sanna tron finns. Situationen är den att alla kyrkobyggnaderna för femton och tjugo år sedan låg i händerna på heretikerna, ty heretiker ägde dem för tjugo år sedan; men den sanna Kyrkan var där den sanna tron var” (Homilior av S:t Hieronymus, Volym 1, ”Om psalmerna”, homilia 46).

Det här citatet gillar jag obetvingat därför att det är mitt i prick och sant. Tyvärr är det också precis så oklart att meningen lätt går förlorad.

Vad den protestantiske apologiförfattaren vill säga är att Kyrkans synliga hierarki (det ”apostoliska” kännetecknet) inte har någon egentlig betydelse för läran och de sanningar som vuxit fram i generationer av troende. Hur tänkvärt det nu än kan förefalla är det ändå inte vad citatet säger och det strider på flera punkter mot den Heliga Skrift:  

  • Apostlarna gavs auktoriteten att ”binda och lösa” (Matteus 16:18, 18:18)
  • Jesus har sagt ”Den som lyssnar till er, han lyssnar till mig, och den som avvisar er, han avvisar mig. Men den som avvisar mig, han avvisar den som har sänt mig.” (Lukas 10: 16).
  • Kristus gav apostlarna makten och myndigheten att förlåta synder och binda i synder (jfr Johannes 20: 22-23).
  • Jesus befallde Petrus att ”vara en herde för sina får” (Johannes 21: 16).
  • Apostlarnas och de äldstes beslut och bestämmelser gavs spridning av Paulus och Titus (Apostlagärningarna 16). 
  • Apostlarna, profeterna, evangelisterna, herdarna och lärarna utrustades alla för tjänandet i Kyrkan (Efesierna 4:11).
  • I Andra Korinthierbrevet 13:10 bekräftar Paulus den fullmakt som givits honom.

Man kan peka på många andra författare men Bibeln är tydlig: Bibelns Kyrka var en apostolisk Kyrka vilket betyder att fullmakten att ansvara för Kyrkans undervisning och tjänster gavs vidare av apostlarna och deras efterträdare. Man kan därför med säkerhet hävda att apostlarnas efterträdare i Kyrkan också var en apostolisk Kyrka. Ett av bevisen på detta är apostlarnas trosbekännelse som i detalj pekar på Kyrkans apostoliska karaktär som det fjärde kännetecknet. Här finns ett särskilt starkt stöd, eftersom trosbekännelsen förekommer i Tertullianus’ och Irenaeus’ skrifter från första århundradet. 

Citatet från Hieronymus slår inte hål på Kyrkans synliga hierarki. Det genomgående budskapet i uttalandet berör alla kyrkors bokstavliga och synliga murar och väggar som ju innesluter möten och gudstjänster – inte att förglömma den synliga hierarkin! Hieronymus träffar mitt i prick – väggarna och murarna är inte själva Kyrkan! Hans uttalande kan sammanfattas med dessa ord: ”Där sanningen finns, finns Kyrkan.”

Det måste vara svårt att inte ha en förutfattad mening om den tidiga Kyrkan (fornkyrkan, övers.anm.), men med orden från kardinalen John Henry Newman, som snart helgonförklaras, kan vi ändå instämma med honom när han skriver, ”Tiotusen svårigheter får oss inte att tvivla.”

                                                                                                                       Shaun McAfee                                              

 

Översättning för Katolsk Horisont, Göran Fäldt (juli 2019).

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här

 

Shaun McAfee är lekmannadominikan med en mastersexamen i dogmatisk teologi från De Heliga Änglarnas kollegium och seminarium. Han bor tidvis i Italien och har grundat sajten EpicPew.com och skriver ofta texter on line. Han är också författare till boken Reform Yourself!