Kära bröder och systrar i Herren Jesus! Idag lyssnar vi som varje helgdag till tre läsningar ur den Heliga Skrift. Den första väljer Kyrkan ur den Första kungaboken i den hebreiska bibeln. Eftersom vid läser den hos oss i den kristna kyrkan måste den ändå ha betydelse för oss, som inte är judar, men som ser oss som fortsättningen i Guds plan för sitt folk och till slut som vittnen för hela världen. Den andra är ur ett brev till den kristna församlingen i Efesos som judarna inte räknar som en del i sin bibel men som ändå talar till dem som de första mottagarna av Guds löfte om en Messias, en frälsare för hela det judiska folket. I Efesos fanns både judar och kristna.
”Det är nog!” sa profeten Elia. Sade han det till sig själv? Nej, det sade han till Gud. Så har flera av oss känt. Det är nog nu. Och hans bön börjar: ”Ta mitt liv, Herre…”
Tänk… en så stor profet har tappat livslusten. Det är nog. Detta klarar jag inte. Jag orkar inte mer, uttrycker Elia där under ginstbusken.
Varför?
Stig upp och ät, ty annars blir vägen dig för lång. Det började under en ginstbuske. Där finner vi profeten Elia. Han var på flykt undan sin drottning, som ville ta hans liv. Elia var en mäktig profet. Baalsprofeterna var undanröjda. Ingen kunde stå emot honom. Men när drottning Isebel hotar att döda honom rinner all kraft av honom. Han grips av panik och flyr ut i öknen, sätter sig under en ginstbuske och önskar sig döden.
Kära kristna, Kommer den jordiska maten att räcka i framtiden för en ökande världsbefolkning? Kommer den himmelska födan, Jesu kropp och blod, att räcka för människan intill tidens slut? Två frågor som hör ihop av det skälet att vi har två huvudbud att efterleva, vi som återfunnits av Gud i Hans kärlek och upptagits till gemenskap med Honom: du skall älska Gud av hela ditt hjärta av hela din själ och med hela ditt förstånd. Och du skall älska din nästa som dig själv. ”På dessa två huvudbud vilar hela Lagen”, säger Jesus.